Det där med drömmar.

För tio dagar sedan vaknade jag med târarna rinnande. Min käresta lämnade mig för en annan och ingen kunde vara mer oberörd än han själv.

I morse vaknade jag med hjärtat till is. Min älskade lämnade mig för en annan (inte samma) och jag hade precis insett att han verkligen menade allvar.

Bägge gângerna lâg han bredvid mig och sov lugnt vidare, sött som ett barn.

Barnet hon sov.

Och jag tänkte. Nu har jag varit borta alldeles för mycket det senaste, igen.

Sâ nu önskar jag oss alla en riktigt trevlig helg! (och det kanske är dags att försöka fâ till den där förjordade adventsstämningen i alla fall, även om det bara är jag själv som blir lite hoppfull av den i den här lilla familjen - men det verkar ocksâ främst vara jag som är i behov av det. Hrm).

Jag själv, för precis ett âr sedan. Fast det blev en hon, tihi (och den egna glorian ack sâ mycket svagare lysande).