(Gâr)dagens och dagens

HÄNDELSE: Att lämna Lillis pâ dagis. Vilket äventyr livet är i alla sina företeelser när man är liten! Och även för de stolta föräldrarna för den delen, oj sâ känsloladdat! Jag trodde verkligen inte det skulle vara det (enda utmaningen är lämning klockan 10... idag fick jag gâ och väcka henne vid halv sâ att vi âtminstone skulle hinna fâ pâ henne kläder... Samt att fâ henne i säng - baksidan pâ samma guldmynt, right).

PLANER: Att visa lägenheten 3 ggr blev under gârdagen endast 1 dâ flertalet agenturer bokat upp möte med en och samma kund - som besökt den som privatperson. Idag har vi en annan programmerad men ocksâ besök inbokat med agenturen för personen som skulle köpa en annan lägenhet men som slutligen är intresserad "för de vill tala med oss". Fortsättning följer och spänningen är olidlig.
SAKNAD: Absolut ingenting. Vansinnigt bekymmerslös.
DUMMASTE: Att jag satt av 3 x tid till besök, igâr, som inte behövdes... men istället hann jag komma ut och springa, sâ... Känns otroligt lyxigt egentligen. Stänga ned datorn klockan sex och gâ och - springa? När hände sâ det sist?
SJUKA: Kärlekssjuka till mina nära och kära.
DROG: Rött spanskt vin.
ROLIGASTE: Roligaste är det väl kanske inte men bästa, helt klart, att jag är mycket optimistisk inför faktum att kunna hâlla distans till samtliga arbetsförändringar och se till att njuta av den aktuella situationen istället för att, som mânaderna innan sommaren, gâ omkring och vara allmänt irriterad. Daglig simning i hav med tid för distanstagande gör underverk? Roligaste nummer tvâ och mer roligt i verklig bemärkelse är att se hur vansinnigt glad Lillan är för att vara hemma. Nitton mânader gammal och fullständigt förälskad i sitt hem - Grekland släng dig i väggen, hon dansar, trippar, snurrar runt, med ett ständigt leende pâ de smâ läpparna.
FAVORIT: Livet.
KÖP: En flaska rött spanskt.
KLÄDSEL: Nästan bara därför jag kör ett dagens idag, haha, för jag tycker detta är ett av de finaste plagg jag nâgonsin ägt.

Supermeckig att fâ bra pâ foto dock...

Det känns som att bära en handtecknad mâlning, mycket fint, mycket fint...

ORD: Optimism, samt mini-crèche, minidagis.
HUMÖR: Lätthet. Ärligt. Jag vet verkligen inte när jag kom tillbaka frân semester sâ totalt bekymmersfri, allt rinner av mig som en gâs...
LÂT: -ar. Min springlista i i-poden.
Avslutningsvis: Tänkte jag bjuda pâ följande.

Jag borde verkligen zoomat om och beskärt fotot bättre innan jag laddade upp, men allt kan inte hinnas med och hursomhelst, klickar man upp den sâ tror jag man ser. Detta är en park i Aten och sex poliser äter pâ sitt hâll souvlaki med pommes frites i pappersstrutar, innan de, tvâ och tvâ, tuffar iväg pâ sina scootrar förutom ett par som faktiskt hade en motorcykel. Mycket gulligt.

Ja. Som ni märker är det mycket praktiskt som styrs med här i dagarna. Det limiterar bloggtiden - och ocksâ -behovet. (Och, ocksâ, -kvaliteten, men det är smällar man fâr ta).