Argggh. Jag hade beslutat mig, högtidligt lovat mig, att i höst skulle ingen stress släppas in.
Tji fick jag, imorse vaknade jag med den benämnda nackspärren.
Sedan 2003 har jag dock inga magsmärtor längre, vilket tidigare âr i september- oktobertider alltid fick mig att äta minns ej namnet längre pâ tabletterna, men typ "avkrämpande". Jo: Spasfon! En dag sa jag till mig själv pâ skarpen: Nu räcker det. Fortsätter du lâta dig själv fâ sâ här ont i magen kommer du dö i magcancer innan du är fyrtio. Hör och häpna - jag fick det aldrig mer.
Nacken lyssnar alltsâ mindre. Som tur är har apoteket bättre kommunikationsmedel än mina inre tankar och egenuppmaningar: Decontractyl.
Dé-contracte-t-il.
Dé-contracte-toi.
Décontracte-toi, nom de chien.
Spänn av! skulle man kunnat döpt de smâ tabletterna till, pâ svenska.
Avslappna dig, kära nacke.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire