Tisdag kväll och uppföljning av Mândagsquizet.
"(...)har tomten en roll med i sammanhanget, fast en som inte har med julen att göra?", undrade annannan och ja, det har den ju, en tomt spelar en mycket central roll i handlingen. Mer bestämt en hel ägendom. Och mycket riktigt Uppsalastudenten. Den mycket snabbt blivna fd Uppsalastudenten.
Rätt som hon tänkte sâ, fick hon se en svart kursläde, dragen av svarta hästar, komma uppkörande till verandan.
Hon sâg jungfru Stava komma ut och niga sjupt. Ur släden steg en gammal dam, som bar lâng, svart sammetskappa med mânga lag av kragar över axlarna. Hon var krokryggig och hade svârt för att gâ. Hon kunde knappast lyfta fötterna sâ mycket, att hon kunde komma uppför trappan.
- Ingrid, sade nu bergsrâdinnan och sâg upp frân stickningen. Jag tyckte mig höra, att fru Sorg kom. Det mâtte ha varit hennes klocka som pinglade. Har du märkt, att hon aldrig har dombjällror pâ sina hästar, bara en liten, liten klocka? Men man hör den, man hör den! Gâ nu ner i förstugan, Ingrid, och bed fr Sorg vara välkommen!
När Ingrid kom ner i förstugan, stod fru Sorg och talade med jungfru Stava ute pâ verandan. De lade inte märke till henne.
Ingrid sâg med förvâning att den krokryggiga gamla damen hade nâgot gömt under alla sina kragar, som liknade svart krusflor. Det var mycket väl instoppat och undangömt. Ingrid fick se noga efter, innan hon upptäckte, att det var ett par stora läderlappsvingar, som hon pâ detta sätt försökte dölja. Flickan blev än mer nyfiken pâ fru Sorg än fÖrut och försökte att fâ se hennes ansikte, men hon stod och sâg ut över gârden, sâ att detta var omöjligt. Det sâg Ingridd dock, dâ hon sträckte upp handen mot jungfrun, att hon hade ett finger myckte längre än de andra och att ytterst pâ detta fanns en stor, krokig klo.
- Allting är sig likt här pâ gârden? sade hon.
- Ja, nâdiga fru Sorg, sade jungfru Stava.
- Ni har inte planterat nâgra blommor eller satt om nâgra träd? Ni har inte lagat bron eller skyfflat bort ogräset ur allén?
- Nej, nâdig fru.
- Det är alldeles, som det ska vara, sade den nâdiga frun.
Ja. Och gârden hette ju visst Munkhyttan.
7 commentaires:
Jag tror att jag har rätt författare men fel bok.
Den Uppsala-student jag tänkte på var en vars papper blåste iväg i vårvinden. Och han fick hjälp av en pilt och ett fjäderfä. Åtminstone pilten hade haft med en tomte att göra, och det till den milda grad.
Jag är tveksam om jag läst just denna bok, och har jag det var det länge sedan.
Hm. Tvâ översättningar till franska använder följande titlar (som inget har att göra med originalets, men dock med innehâllet). Tokens hjärta, Galningens fiol.
Lât oss tillägga att förutom fru Sorgs fladdermusvingar är getter en nyckel till galenskaperna.
"Bergsradinnan" var ett bra ord att googla. Nu vet jag. Jag hade ratt forfattarinna men just denna bok har jag visst inte last.
Tokens hjarta handlar om en kejsare av ett land som nastan heter som det jag bor i, eller hur?
Nej! Kunde gjort men gör ej. Dock är författarinnan densamma! Här är det mindre ett kejsardöme än en herrgârd vi talar om...
Men vad säger du, vem är token med ett hjärta om inte Jan i Skrolycka?
Boken om Kejsaren är fin, annars är mina absoluta favoriter de om de krakar som söker lyckan langt bort i ett varmt land där de lever under umbäranden i vad som nu är ett fint hotell.
Token heter Gunnar Hede, den fd Uppsalastudenten (och Ingrids ohämmade och tveklösa kärlek gör senare under för tokerierna, men, schhh, det fâr man egentligen inte säga).
Enregistrer un commentaire