Ett: Det svenska begreppet "klassiker" är ungefär detsamma som "nutida" franskt - i alla fall vad gäller litteratur. Främlingen av Camus, ett exempel taget ur den svenska bloggvärlden bara den senaste veckan. Här klassas bâde författaren och verket som contemporains. (Eller i alla fall efterkrigstids-). Klassiker är ungefär absolut tidigast sent 1800-tal.
Tvâ: Julen kommer tidigare till Sverige än hit. Jo! Det är sant! Jag satte nästan kaffet i halsen när jag förra veckan läste de första glögginläggen/-kommentarerna, men inser nu, nâgra dagar senare, att fenomenet sprider sig. Snabbare än anat. Likasâ julklappsbekymmer och andra trevligheter som hör julen till.
Här sâg jag dock en chokladkalender igâr pâ Monoprix, sâ jag antar att vi bara ligger snäppet efter...
Solen lyser pâ de gula höstlöven.
Hej hej.
8 commentaires:
Jag är inte alls förtjust i att julen kommer så snabbt. Innan den 24:e har jag hunnit bli less och nästan äcklad av allt hets. Därför försöker jag ignorera allt som har med julen att göra i en månad till.
Själv anser jag det ännu totalt overkligt - dricka glögg nu är ungefär som att dra fram dunjackan till midsommar... höll jag pâ att säga, men det beror ju pâ var man hâller hus, inte sant...
Ungefär som att äta köttbullar till pâsk... höll jag ocksâ pâ att säga, men det gör man ju...
Ungefär som... Att äta lördagsgodis när det är mândag? (hrm, det funkar ju inte ens längre det...).
På väg hem från jobbet går jag längs med Les Grands Magasins och deras skyltfönster. Då känns det inte som om Paris ligger efter Sverige.
Hanna - sant. I handeln är julen alltmer där och ytterst synlig!
Men det kanske är det som är den verkliga skillnaden? I Frankrike är julstämningen innan jul något som sköts av handeln och la Mairie, medan det i Sverige drivs av det privata adventsfirandet.
Helt klart! Och missförstâ mig rätt: jag älskar själv det privata adventsfirandet, glögg, hyacinter och hela kalaset - och kan sakna att det inte finns här (minns för nâgot âr sedan dâ jag hängt upp en adventsstjärna och kände mig allmänt ensam, snyftig och nostalgisk och fick kommentaren av en vän: "Âh! vilken fin lampa, är den ny?"...)
Det var främst med förvâning jag upptäckte att allt detta var ytterst aktuellt innan vi ens nâtt mitten pâ november!
Fönster som öppnas inåt sätter på ett mycket effektivt sätt stopp för de viktigaste adventspynten, både stjärnor och stakar. Jag hängde liksom du upp en adventsstjärna för ett par år sedan, men min (frans-)man tyckte att den var så fin att han inte lät mig ta ner den... Den sitter fortfarande uppe. Året om!
Jag har gett upp advent. Kanske att jag lyckas fixa en adventskalender till mina barn i år?
Haha - i vâr förra lägenhet blev ocksâ stjärnan hängande i köket... tills vi flyttade. Det är dâ, ungefär dâ, som, mycket riktigt, man förstâr att man gett upp. Och nu blir jag inte lika snyftig längre. Âren gâr. Men jäklar, iâr ska jag försöka. När det väl blivit advent!
(ps - det där med inâtöppnande fönster hade jag faktiskt inte tänkt pâ, men givetvis är det sâ!)
Enregistrer un commentaire