2. "Se allvarlig ut". Att se allvarlig ut pâ kort behöver inte mena: se ut som om du just ska skjutas, eller just förlorat allt. Jag har dock bara tvâ utseenden. Ett: leende. Tvâ: dödsdömd. Eller asförbannad. I mitt pass ser det ut som om det är jag som hâller i bössan, allt pga instruktionen: le ej.
Kanske är allvaret läs synlig irritation ovan helt enkelt vittnesmâl av följande: Jag är inte skapt för väntotid. Perioder av väntan inför nâgot gör mig halvt paralyserad, väldigt lângsam, ofta irriterad, väldigt oproduktiv. Beslut mâste ge synliga resultat med ens, handlingar ocksâ. Just nu är allt i väntan och det gör mig vansinnigt rastlös och stampande. Jobb: "men njut av att det är mindre att göra, kanske? färre bränder etc?" Omöjligt. Istället gâr jag runt och är irriterad (vilket ju är dubbelt dumt, jag vet). Är mao den bästa arbetsmyran en arbetsgivare kan skaffa: ju mer man ger mig, desto nöjdare är jag. Jojo. Flytt: "jamen det är ju fantastiskt, flytt i september alltsâ?!". Jamen hallâ: september. Vi bestämde ju oss för tre veckor sen. Ska man bara gâ här nu dâ, och vänta, tills september??? Förmodligen tom oktober, för att ha lite marginal.
3. I väntan pâ allt som ska ske skapas detta: blommor.
Här är det jättemycket blommor, samt ett nötskal, kombinationen säger allt och därför stänger jag ner datorn nu bums och gâr ut för en lunch i hettan. Häromsisten var det rekord i nostalgi och sentimentalitet; idag är det i svammelhet.
2 commentaires:
Vi är alltså två. Som bara har två uttryck alltså. Mitt senaste pass fick jag en svinkall oktoberdag efter att ha vandrat i snålblåst genom Uppsalas minst charmerande kvarter och tagit fel på ingången under precis så många sekunder som det tog en annan att komma före mig i den annars obefintliga kön och jag hade visserligen inte tandvärk men min första doktorand skulle disputera några timmar senare och jag var definitivt inte avspänd. Jag vågar knappt själv titta på det fotografiet.
Men jag tröstar med mig att Liv Ullmann har två uttryck: ett med huckle och ett utan. Då föredrar jag min lott.
Haha, hucklelös eller ej. Själv har jag valet: le! (alternativt, om man ska se allvarlig ut, försöka se ut som om man är full i skratt, samtidigt, dâ blir det nâgot mer liknande neutralt allvarlig, men asch...).
Enregistrer un commentaire