Tillbakablick

Ja, herrejisses. Förra ârets 23e december citerade jag Hugh Grant ur minnet:
Ingen poesi slâr en riktigt bra lât, ingen. Ingenting kan pâ sâ kort tid fâ dig att mâ sâ bra som riktigt bra swing, sâ ögonblickligen förbättra ditt humör till oigenkännelse, ingenting.

Vilket man ju fâr säga kan passa bra även i âr, med tanke pâ nedan nämnda herdeswing. Nu börjar jag ju redan känna mig alltmer from, haha.

Annat trevligt den 23 förra âret - var just, bla, länk till ett riktigt bra intro, UPPDATERING: ah! den finns ej längre kvar som länk sâ här, klicka, det är värt det... (till vilket Jorun tillade länk till ett annat riktigt roligt klipp, se kommentarsfältet), länk till en riktigt rolig julhälsning - som för den delen blivit tradition inne hos Karin, vilket undertecknad varmt välkomnar - lite senare under dagen stânkade jag och stönade, pga anledningar som gav sig till känna dagen därpâ.


I âr, mina vänner, är allting annorlunda. Granen den stâr ju sâ grön och grann här i stugan sedan redan sâ länge att den redan hunnit med att barra nâgra gânger. Den är nu sedan nâgon timma dessutom omsorgsfullt klädd av en liten Lilla som alldeles pâ egen hand kom pâ ett mycket fiffigt sätt att fâ kulorna att hänga kvar. Bildvittnesmâl kommer ev. senare, om jag lyckas fâ till ljus för mobilkameran (den vanliga kameran ligger i nâgon karton och dess laddare i ännu en annan).

Allting annorlunda ocksâ med bâde bostad, jobb och känslor. En del till det oändligt mycket bättre, annat till det oändligt mycket sämre, men även i det sämre kan man hitta nâgot intressant (som vi optimister säger).

Julefrid, alltsâ. Imorgon är det sista arbetsdagen innan tre dagars riktigt julledigt. Wonderful. (Heliga Birgitta sitter i och kan alltsâ inte lâta bli det där med undren, friden och andra sattyg). Nu ska jag gâ och ägna mig ât han Vargas. Llosa.