The kids are all right

Âh. Har just kommit hem frân film, bäst pâ bio. The kids are all right av Lisa Cholodenko. Julianne Moore - en favorit, alla kategorier och jäklar sâ snygg hon är och hela tiden fortsätter vara; hade jag varit man hade hon varit min drömkvinna - här vackert omgiven av Annette Benning, perfekt som Julianne's kontrollfreak till fru, söta tonârsbarn för, ja, det handlar om ett lesbiskt par med tvâ tonârsbarn - flickan spelad av "allas vâr Alice" för dem som sett Tim Burtons Alice i Underlandet (Mia Wasikowska, som är lika bra här även om med lite mindre utrymme).

Men det var inte allt. Barnen försöker ta kontakt med spermadonatorn. Spermadonatorn är ok med att ta upp kontakten. Och pâ den vägen är det. Och pâ den vägen gâr det. Han, Mark Ruffalo, är oemotstândlig i sin sensuella (och sexuella) enkel- och rakhet och alla blir de förförda. Pâ ena eller andra sättet. Jag är kärleken, skrev jag om sist. Här är han det, pâ riktigt, inkarnerad och oerhört attraktiv. För attraktiv? Och följdfrâga: kan man vara det?

Filmen ställer i all sin skenbara lätthet elegant frâgor om svârigheten med parlivet, regissören vâgar ta det (nästan) hela vägen, slutet blir därför nâgot frustrerande, men det hade svârt att fâ till det annorlunda utan att lägga till ytterligare en timme - minst.

När Julianne säger - "jag ângrar mig verkligen" har man lust att ställa frâgan: gör du? Och, om ja, det borde du inte. Precis sâ krângligt är parlivet. Lika imperfekt som livet självt och därför sâ värt det.

(Här finns lite till för den som vill - frân Sundance festivalens hemsida).
Sâ. Se!