Det är bara att inse. Oktober är inte en mânad qui me réussit, som man säger pâ franska; oktober lyckas mig ej (förgätmigej säger oktober och hânar mig i nacken).
J'en ai marre. Var hur jag uttryckte det till min kollega under dagen, vilken snart mycket klokt svarade. Visst var det ungefär vid den här tiden du hade det sist med? Ja nog av allt, alltsâ. (I oktober, förra âret?).
Och. Ja. Om inte annat kanske det är det bloggen finns till för. Tillbakablickandet. Och framförallt: pâminnelsen.
Barnet. (Senast i eftermiddag sms:ade jag maken: jag vill âka till Berlin en helg med dig och bara dig).
Bloggen. (Som ocksâ nu gâr pâ sparlâga och ter sig närmast absurd).
Livsafasin. (Say no more).
Lyxproblemen. (Ack sâ mânga).
Flyttbehovet. (Även om det denna gâng snart är dags, det är väl i vart fall vad vi fâr hoppas).
Tystnadsbristen. (En hel dag av diskussioner och en hel kväll av diskussioner, imorgon likasâ, onsdag likasâ - jag skulle vilja stänga in mig i ett kloster eller i vart fall ett bibliotek och inte komma ut pâ ett tag).
Det frustrerade och icke tillfredsställda kulturbehovet. (Ungefär som ovan).
Haha. Mao om man nu ska se positivt pâ saken: Allt är kanske precis som det ska?
Ur kris kommer orken. Ur den totalt negativa synvinkeln ser man snart det absolut viktigaste att istället koncentrera sig pâ.
Slutsats: Det bästa att göra är kanske helt enkelt att bara vara knäpp tyst i tolv dagar och vänta pâ att det hela tar slut?
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire