För pâ dagen precis femton âr sedan föddes Fransyskan H.
Tjugoett âr fyllda stod den unga kvinnan med en fullproppad bag över axeln, en stor och en liten handväska i händerna, samt ett stort leende pâ läpparna och inte en endaste genomtänkt plan i bagaget och kände hur rulltrappan tog henne allt högre upp mot gaterna där planet inom kort skulle dampa ned henne i Paris tack vare biljetten hon bestämt sig för att köpa fyra dagar tidigare - och sâg föräldrarna bli allt mindre.
- När ser vi dig nästa gâng? ropade mamman (och menade: hur länge har du tänkt att vara borta?).
- Ja se, det vet man aldrig... ropade hon tillbaka med, vad hon tyckte, ett finurligt leende pâ läpparna.
Femton âr och ett stort antal äventyr, bâde mer och mindre lyckade, senare lever hon fortfarande. Och dessutom kvar.
Sâ mycket vi inte vet om framtiden. Och just i âr är det sâ mycket viktigt i samma flickas liv som fyller femton sâ det är faktiskt bara helt enkelt inte klokt.
2 commentaires:
Väldigt fint. Man gratulerar. Fint skrivet, fint tänkt, fint upplevt.
Alltsâ, det här med ârsdagar. Jag registrerar massor med märkliga saker i huvudet, men just detta med ârsdagar, jag har en hel hoper - de hjälper mig förmodligen strukturera världen? (eller sâ är det bara jag som gillar att fira, haha) Hursom är det ju bara att konstatera att det perfekt med tvâ födelsedagar.
Enregistrer un commentaire