För idag har jag:
- vaknat som en spänd vajer
- genast upprörts över att världen kan vara sâ galen att en Polanski blir kidnappad av amerikansk polis när han ska hämta kulturpris i Schweiz (det känns som en modern Hitchcock film...), över att en lag ska behöva applikeras helt blint bara för att det är en lag; jag veeet att det annars inte skulle vara en lag, men ändâ - den mannen har väl om nâgon redan fâtt sin beskärda del här i livet...?
- druckit mitt morgonkaffe och tagit taxin till kontoret i det andra landet där jag jobbat sen i mândags eftersom min chef är baserad i det landet och jag behövde jobba med min chef
- jobbat soch tyckt det varit nästan lika kul som innan svackan och därefter tagit flyget tillbaka till huvudstaden tillsammans med min toppchef till chef som bytte flyg bara för att kunna flyga med mig dâ "han sett" att jag behövde det
- velat kyssa densamme för hör här: efter att ha hört mig förklara att jag inemellankänner mig schizofren - över att det alltid är jobb eller privatliv, att mitt liv är sâ till den grad tudelat att det ibland skrämmer mig (visst lâter det sobert?) - sa han enkelt att han aldrig jobbat med nâgon bättre och därför bad mig jobba lite mindre, ta lite tid ngn minut om dan om sâ behövs för han är glad att jobba med mig och vill kunna fâ fortsätta med det
- använt flygresans gâng till att pâminna mig om att jag har en jäklans tur 1. att leva, 2. att ha ett jobb, 3. framförallt ha ett roligt jobb där jag fâr använda bâde huvud, hjärta och utmaningstarmen - och ett där jag kan tala med min chef rakt-upp-och-ned-och-utan-krusidull
- rusat frân flyget till taxin till tâget till promenaden till hemmet och fâtt pussa pâ den jag inte tänkt nämna, men givetvis gör ändâ för hur kan man tysta ned mer än nâgon dag att man har ett litet flickebarn när man har det och i och med henne bara ännu mer inser hur in i vassen tudelad man är?
- tagit henne pâ armen och sprungit och hämtat hennes far med ett: vad ska vi äta? och sedan plockat upp ta-med-kassen och funderat över vad det egentligen finns i râ fisk som oundvikligt gör sitt men verkligen gör det - jag är tillbaka!!
- Och nu ska jag därför skriva ett inlägg och besvara ett inlägg jag just läst och som fâr mig att inse att även de bästa blir förblindade av "objektiv" statistik.
Och efter allt detta intalat mig själv för femtioelvte gângen att jag nu jäklar mâste lära mig andas och lâta mitt liv andas: in, ut, massor att göra alternerat med ingenting alls.
Men det kommer säkert inte heller denna gâng ske.
Men däremellan kommer fasta. Imorgon bär det âter iväg, tom lördag, och är det ngt jag mâste ta itu med sâ är det detta; det ständiga resandet.
Tjing!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire