Läste här via en länk till en länk till en länk att alla inte är det minsta sugna på att följa Linda Skugges blogg när allt hon gör är att länka till sina kompisars olika webbprojekt.
Klargörande 1: Själv känner jag inte Linda Skugge och Linda Skugge känner mig veterligen inte mig. Däremot läser Linda Skugge sina mail och det vansinnigt snabbt.
Vidare skriver Popjunkien att LS visar prov pâ "ett totalt ointresse av att ha en dialog och att det är anledningen till att Skugge som bloggare varken är väl läst eller en naturlig del i bloggkonversationen. Hon har helt enkelt ingen koll".
Min tolkning: Att LS har ett totalt ointresse av dialog pâ sin blogg är givet - kommentarsfältet är stängt sâ det om nâgot är väl ett tydligt tecken pâ det. Men att hon är väl läst, det kan jag utifran antal personer som hittat hit pga en intetssägande länk med säkerhet intyga (och ocksâ om att majoriteten illa kvickt hellre vill âtervända till hennes mycket roligare värld än att stanna här, haha).
Jag tror tvärtom att Linda Skugge har total koll (därav mitt tidigare inlägg). Apropa att ha ett klart mâl med sin blogg sâ tror jag snarare att hon vet precis vad hon vill med sin blogg (vilket uppenbarligen är allt utom social diaolog eller att vinna ditten eller dattens bloggpris). Det, och annat, fâr mig att jubla och gratulera till totalt fokus, total kontroll och enorm energi för att nâ sina mâl. Att dessutom ha styrkan att fâ med sina medarbetare i samma anda är bara det en enorm talang - som modern affärskvinna är hon ett praktexempel. Fâ, i bloggvärlden, visar upp samma mâlmedvetenhet - och ytters fâ, i affärsvärlden som i bloggvärlden, har myntat uttryck med sitt eget namn.
Klargörande 3: Detta är inte ett manifest för Linda Skugge. Jag är heller inte köpt av Skugge, (även om det hade varit riktigt trevligt om sâ hade varit fallet, hehe). Sâ jag kan bara sluta där jag för nâgra dagar sedan började: Säga vad man vill, men Linda Skugge är ett marknadsföringsgeni. Bâde att vara och "att göra" en Linda Skugge ytterst är fâ förunnat. Och hon utmärker sig som sâdan även i bloggvärlden.
5 commentaires:
Fast Skugges ryktbarhet handlar inte så mycket om hennes bloggande. Det är klart att hon har ett inrbetat namn/varumärke, men det beror på åratal av krönikerande i Expressen, Ultra och andra tidningar.
Jag läste då och då hennes blogg på expressen.se när den kom igång för så där 4-5 år sen,och den kändes som en ren fortsättning på hennes krönikor i samma tidning. Samma "jag-vet-bäst"-attityd, samma vilja att döma ut folk på en gång utan att ens ha talat med dem (hon skrev ofta om typer som hon ansåg värda förakt), samma oförmåga att ta en debatt i sak utifrån det hon skrivit. Och vad jag kunde se visade hon ingen större lust att svara på kommentarer. När hon tog det steget var det på samma sätt som i hennes krönikor: antingen svarade hon på någon som lagt sig platt av beundran "ååååh Linda du e så rå, du är bäst kjamiz" - "tack" - eller så plockade hon upp något inlägg som var kritiskt men taffligt eller solklart sexistiskt formulerat och låtsades som om det var typen "såna där är alla som är kritiska till mig".
Alltså, Skugge kom in som bloggare med ett stenhårt inarbetat namn och hade en plattform av helt annat slag än den vanlige blogspottaren i sin lägenhet. Hon klev in just när bloggande plötsligt blivit hett i Svrige - då 2005-06 var det som om precis alla skulle blogga. Och självklart lät hon förstså att hon gått i täten för bloggandet här i landet. Hon kanske var intresserad av bloggen som form men jag håller nog med om att hon aldrig egentligen varit en del av den svenska bloggosfären, aldrig riktigt kommunicerat med den.
Hej Magnus!
Hâller helt med dig rakt igenom.
- Skugge har och hade ett namn som givetvis gav henne en plattform redan fran start och hon visar inget vidare intresse att kommunicera via sin blogg - allt mindre tom, skulle jag vilja säga.
Man kan sedan gilla eller inte gilla hennes bloggsätt/hur hon använder sin blogg, men vad som är klart är att hon har ett mkt klart mâl med den - att köra marknadsföring via den och hâlla kontakt med dem som följer hennes olika aktiviteter genom den. Inte att vara med i en bloggsfär. Dvs för mig har hon stenkoll. Och hon har mânga läsare.
Kanske var det helt enkelt jag som läste in nâgot annat än du i kommentaren "hon har ingen koll" - och nâgonting annat än vad skribenten menade med den.
För min egen privata del har hennes blogg en plats. Det är inte dit "jag gâr" för att läsa om saker, finna intressanta diskussioner (där finns ju inga diskussioner). Däremot gâr jag dit med jämna mellanrum för ngt sâ personligt som att bli peppad. I bemärkelsen att jag älskar själv att ha fyrtio bollar i luften - och jag imponeras av folk som lyckas ha 60. Det gör hon. Och jag mâste säga att jag gillar hennes "sätt" - man kan ibland tycka att hon gör det lite för lätt för sig, med exempel som dem du ger, helt klart, men om inte sâ kör hon sitt sätt, rakt igenom, och hon gör det med mycket energi. Âterigen, man kan gilla eller inte gilla, för mig är det inte det som gör damen intressant. Och det är genom hennes blogg jag främst följer henne "här ifrân utlandet".
Nej, "att ha koll" är nog inte ett så fixerat uttryck som Popjunkien tror. jag läser själv en hel del bloggar av och till men hade aldrig hört uttrycket "göra en Linda Skugge" eller sett någon beskriva det där, att hon 'inte ger andra cred'. Min bild är att mediebloggare, alltså journalister eller folk som vill bli journalister, sällan ger credit till andra bloggare för ett tips eller stt uppslag om det inte är någon de känner, och det kan ju vra just en annan journalist. Ryggdunkandet hör till. Katrine Kielos till exempel, som nog slog igenom mycket via sin blogg, gav sällan credit åt någon - utom isobel Hadley-Kamptz, xom hade "upptäckt" henne och hjälpte fram henne. De hänvisade ständigt tiul varandra men annars skree v Kielo lltid som om hon hittat sina vinklingar själv, trots att hon så klart ofta låpnade sådant som andra skrev om.
Någon borde skriva en bok om hur ("gammel-")medias sätt att fungera och hantera det de får in, nyheter och annat, har förändrats genom trycket från sociala medier. Tidningar idag är mycket sämre på att kolla uppgifter än man var för tio-tjugo år sedan, man agerar unegfär som att "vi har inte tid, om han sa att han varit med där och där så stämmer det säkert, dessutom låter det bra. Är det fel får vi ändra i efterhand". Anna Anka kom undan i en hel vecka i hetluften med att påstå att hon varit tvåa i Fröken Sverige 1994och skulle vunnit, men att domaren snutit henne på segern genom en tveksam regeltolkning. I själva verket hade hon inte kommit högt någonstans, inte ens lokalt i Skåne om hon nu var med där. Det hade inte gått igenom 1995, men eftersom media har blivit vana vidatt folk bloggar och själva formulerar nyheter, också om sig själva, så har man fallit in i att "äh, om de säger si så är det väl sant".
Haha, "jag var tvâa i Fröken Sverige" - den hade gâtt mig helt förbi! Har folk inte blivit aningens tuffare dessutom (eller tuffare, vet inte om det är ordet för A. Anka i detta sammanhang, men jag hoppas du förstâr!), mer "vâgade", dvs tänker även de "asch, jag testar, kommer man pâ mig sâ kommer man pâ mig". Därav kanske ocksâ krângligare att kolla upp?
Vilket ju inte är sâ farligt vad gäller en anka frân Mrs Anka som i detta fall (ganska "oskyldigt" pâhitt som nästan blir komiskt...) - men värre i andra sammanhang, givetvis.
Vad gäller att "göra en LS" tror jag uttrycket snarare betyder att "använda" sina läsare genom att i sin blogg skriva "kan ngn skicka mig xx information/tips om xx, tack?" (i brist pâ ork att kolla upp/leta reda pâ det själv... vilket tydligen stör mer än en), mer än att vara dâlig pâ att "ge cred". Minns jag rätt stämmer detta med Bokhora-inlägget, där det utlystes "boktips av speciell romansort frân allmänheten". Men jag kan ha fel, jag kan ha fel...
Att kulturjournalister/wanting to be journalister skulle vara dâliga pâ att ge cred. Du har säkert rätt - här är det jag som inte har koll (haha). Samtidigt är det ju ocksâ sâ att man som bloggare "bidrar till ett slags allmän textutrymme", dvs ingen copyright och till allmän beskâdan (=ingen cred att be om). Dock skulle man ju kunna önska en viss elegans - genom att ge cred. - frân journalister som "lânar", i alla fall dâ och dâ, och i alla fall när det handlar om hela artikelvinklingar /upplägg. (om det sker?).
Folk har lärt sig mycket mer om hur man förför media, absolut. Tidigare var det typ en kunskap för invigda, för managers, talangscouter och ambitiösa stjärnor på uppåtgång, hur man poserar eller suggererar en story, men idag har "vanligt folk" flyttat in på mediernas planhalva och vet hur man gör. Men jag tror också att själva sättet att intervjua folk har blivit mindre konfrontativt. det ska vara mysigt eller småvarmt ironiskt, inte "hur ligger det till med det här då?? Vem exakt står bakom och vad har ni gjort?" Och det är ju inte alltid särskilt kul.
Enregistrer un commentaire