Omstart

När man startar en blogg bör man ha tänkt igenom vad man vill med den, vilka ämnen man ska behandla, vilken röd trâd som binder samman dem. Vad man inte vill nämna eller skriva om. Etc. Jag vet.
För tvâ âr sedan testade jag att börja blogga, det höll ungefär den tid det tog att skapa bloggsidan - jag var helt enkelt inte motiverad, mer än att jag ville se hur man gjorde. Häromkvällen flög det i mig igen. Efter nâgra minuters letande fann jag den âter. Och satte fart.
Men även om det tycktes vara en plötslig impuls - att leta upp den -, sâ fanns det en anledning, eller snarare anledningar till att göra det just dâ. (De "plötsliga impulserna" är mycket sällan plötsliga impulser). Men jag hade inte riktigt tänkt färdigt vilka de var. Korkat kan man tycka. Dock är det nu sâ att ska nâgot pâbörjas sâ är det lika bra att dra igang först, utan att ha tänkt alltför mycket i förväg. Finslipet kan man ta sen - det viktigaste är att komma igâng. Det är sâ jag hamnat där jag är. Det är sâ jag fâtt mina jobb. Det är sa jag vâgat göra ett flertal tvärvändningar.

Sâ: Omstart pâ omstarten. Vissa inlägg har ikväll försvunnit. Vissa skrivits om lite. Andra kommer skrivas om ännu lite till, ännu nâgra till kanske raderas. Och jag ska nu ägna nâgra minuter ât att klura ut hur man gör för att arkivera per ämne - vet nâgon tar jag tacksamt emot hjälp. Hittar jag inte fâr det bli ett antal rubriker som "Stil vs innehall, 1", "anledningar till intrig 2", alternativt "Fortsättning fyrtioelva pa Nikita Mikhalkov i bilder fran 25/9". Osv. Det far vi sta ut med - för utan möjlighet att ta upp ett ämne igen, fortsätta, utveckla, kommer jag mycket snart tappa intresset. Skriva det perfekta inlägget och publicera sen är inget alternativ; skriva för skrivandet är det inte heller, det har jag inte tid till.

Och redan nu: ursäkta min franska, bokstavligen. Samt att jag gärna mottager kritik och motsatta uppfattningar i kommentarsfältet (till en viss nivâ; haha. Läs: "pâ villkor att de är hövligt formulerade").