Det framgâr i svensk media mycket tydligt att reformen vill höja pensionsâlder frân 60 till 62 och att fransmän är hysteriska med sina strejker (vilket man väl enkelt kan hâlla med om).
Vad som dock inte nämns är att det gäller den legala âlder from vilken man har rätt att be att fâ gâ i pension - men inte fâr ut full pension - och inte âlder from vilken man har rätt till sin fulla pension. Den tröskeln ligger pâ 67.
Vad som sedan inte heller omnämns är att de som främst är ute och tänker pâ Frankrikes framtid - givetvis blandade med andra som endast tycker det är trevligt att gâ i demonstrationstâg och dricka kaffe eller tom öl med strejkkamrater - är de som inte röstat Sarkozy.
I Sverige har vi snusförnuftströskeln mycket lâgt satt. Vi blir hysteriska för att Mona Sahlin köpt Toblerone för skattepengar, att vâra ministrar äter lunch för upp till 50 euros.
De som här är ute i demonstrationtâg lever i en värld där Presidenten som leder folket är frân Neuilly, finkvarteren, skiter fullständigt i Toblerone, uttalar sig vitt och brett (eller uttalade sig i vart fall i början, numer är PRen nâgot striktare) om sin förtjusning inför Rolex klockar och annat bling-bling. Som fick skrivet i media om presenten till exfrun, dâvarande frun, Cecilia som det pâ den tiden stod lika mycket om precis överallt som det idag gör om Carla, Cecilia version yngre, om ringarna som kostade miljonen euro. Som struntar fullständigt i om hans ministrar har representationskostnader för hutlösa summor - Mona Sahlin har en märkesväska och det blir halabalo - här är de dressade frân topp till tâ i Dior. Som sätter sin unge son utan studier pâ chefspositioner och uttalar sig att han minsann inte tänker skämmas över detta. Att det är nya tider.
Och samtidigt slänger man ut romerna. Och avskedar lärare. För att bara nämna en del.
Mao. Klyftan, mina vänner, klyftan blir bara djupare och djupare. Och bland min irritation över strejkens konsekvenser, över allt den ställer till, sâ är jag ändâ mäkta stolt över att det finns landsmän som ser lite längre fram än presens. Som ser att det inte endast rör sig om 2 ârs pensionsâldersskillnad utan om en höger som rör sig bland mycket selektiva kretsar, allt mycket längre frân folket för var dag.
Grunden för strejker och framtida revolution är helt klart lagd av densamma.
Det var nâgra snabba tankar om nationalstrejken.
(Uppdatering: Idag ser jag en ledare i DN som dock omfattar mer än det som skrevs igâr. Välkommet!).
7 commentaires:
Hej, vilken jättetrevlig blogg!!
Jag hittade den av en slump när jag surfade runt för att se vad man skrev om där hemma om strejken igår.
MVH/Lotta Håkansson
Vad roligt att du tycker sâ! Välkommen hit!
Det där var bra rutet. Det skulle dock behöva rytas på både franska och svenska, tycks det mig.
Annannan, hur menar du dâ? Genom översättning av ovan pâ Fransyskans pâ franska eller rent i allmänhet i media angâende strejken här? Vad gäller media här hâller jag helt med dig - och skräms lite av den stämning som breder ut sig i allmänhet. De mest regerings- och presidentkritiserande pâ France Inter, en av de mest belyssnade radiokanalerna, fick ju som redan tidigare nämnt sparken pâ väldigt grumliga grunder strax före sommaren, en veteran-karikatyrtecknare pâ en tidning bara nâgra mânader tidigare. Lât oss säga att media här alltmer liknar de italienska och att det är allt svârare för protester att alls kunna göra sig hörda.
Extremt intressant och vettig analys, och jag blir glad över att mitt slö-bloggläsande faktiskt kan resultera i att man kommer över sådana här guldkorn. Tack för att du bloggar!
Jag menar att Frankrike behöver höra det svenska perspektivet också. Inte nödvändigtvis att man är så moraliskt upprörda över småsaker, men att man tar frågan om lika möjlighet på allvar och är restriktiva med svågerpolitik.
Annannan - kunde inte hâlla med mer!
Anonym - vad fint sagt! Och tack själv som hittat hit!
Enregistrer un commentaire