Dâ händer det: Lördagsgodis

Hur jag än försöker kommer jag inte ur det, det grâ humöret, kanske pga grâ himmel, sömnbrist, stressvecka lagd bakom sig och ytterligare reaktion pâ det, smat pâ demonstranttâgen i horisonten, dem med Sarkozy's huvud uppträtt pâ en pâle och de alltmer frustrerade och med rätta desperata landsmännens rop, allmänt : blä.

Dâ händer det. Ett mail.
"Hej mina kära! (kollega adresserar sig till mig och andra kollegor). Era gâslevrar har nu anlänt och jag tar dem med till kontoret, mândag".

Fy tusan vad gott! Fy tusan vad bra. Direkt frân sydväst, direkt frân gâsfarmen. (Och ja, kom igen ni som vill övertyga mig om hur vidrigt det är med gâslever pga plâgeriet av gässen. Allt rinner av mig som vattnet av gâsen, jag avgudar det alltför mycket. Jo, lite kan man avguda, men gâslever, ja).

Nu ska jag, som den sanna falska fransyska jag är ta fram checkblocket och förbereda en check att ta med i veckan till käre kollegan. Âh!