24 stycken anställda, det är inte illa!
De hade ju trots allt apa, häst och villa!
Och ändâ gjorde de det.
Fâ företag har blivit sâ exponerade den senaste tiden som France Telecom. "Ännu en", stod det idag, med äckel i rösten pâ samtliga löpsedlar - och det är klart det chockerar.
För det gör det ju, alla dessa självmord. De dimper ned det ena efter det andra - och detta pâ de mest vâldsamma vis. För tre veckor sen slängde sig en ung kvinna ut genom ett fönster pâ 4e vâningen i en byggnad i Paris. Veckan dessförinnan försökte en man att knivhugga sig själv till döds, mitt i ett möte. Idag var det dags för "51-âringen" att benämnas. Som lämnat in igâr, angivandes "klimatet pâ företaget" som huvudskäl i sitt avskedsbrev. Och VDn kommer väl fâ gâ ut och tala om, igen, pâ vilket fullaste allvar han tar även denna signal.
Men rätt ska väl ändâ vara rätt - även här. 24 stycken pâ 100 000 är inte JÄTTEmycket. Hur makabert det än kan lâta.
0,0024%. Och förresten, 0,0024% är inte ens det riktigt sanningsenligt, för de 24 har tagit livet av sig under en ett och ett halvt ârs-period. Sâ i grova överslag räknat blir det 16 pâ ett âr.
16 pâ ett âr bland 100 000 anställda är det samma som 1,6 pâ ett 10 000 företag. 0,16 pâ tusen. 1 pâ 6250. Det är som pâ nästan vilket företag som helst. Här är det dessutom ett fd och till nyligen statligt företag som blivit privatiserat. Där personal gâtt frân trygg funktionärsställning till konkurrensfylld ângest.
I Frankrike tar 100 000 personer livet av sig per âr (statistik frân 2007).
I Frankrike bor 60 000 000 personer.
Lât oss dra bort 1 av de 60 miljoner och anse att de är barn - för att göra det enkelt för oss. (För även om, jomenvisst, även barn, sâ i alla fall mycket färre).
100 000 / 50 miljoner = 0,2%
France Telecom klarar sig med andra ord bättre i statistiken än Frankrike.
Är det jag som är trött i huvudet eller min miniräknare som räknar fel? (kan sâ vara, kan sâ vara...).
(Frâgan är mao: VEM kan det vara som vinner pâ att France Telecom blir svartmâlat? För nâgon, ja det mâste det ju vara).
6 commentaires:
Förut var det ju Renault?
Jag har ingen aning, men din uträkning känns ändå lite konstig. På Renault skrev ju ALLA att deras beslut bara berodde på jobbet. Och de tog sitt liv på jobbet också. Mer "verkningsfullt" kanske.
Vem vinner på...etc?
I såna fall pressen? som liksom i Sverige är mer vänster än höger och således emot privatiseringar? Vill visa att folk blir olyckliga?
Roligt att ha hittat din blogg minns inte riktigt hur det gick till. Och du är alltså fransyska men bosatt i Sverige? Ambitiöst att skriva på svenska, i såna fall!
Jag borde göra samma sak men tvärtom...
Haha. Nej - svenska och bor i Frankrike aven jag; inser att det mao ar ett latt missledande namn jag satt pa bloggen! Anvande det som synonym ngn gang och sen fick det bli som det blev. Ar a andra sidan bosatt i Frankrike och skriver pa franska sedan alltfor lange for att ha korrekt svenska i alla lagen... Och for att vara val insatt i alla svenska aktualiteter. (Faktum ar att jag idag oftast kanner mig mer som "imposteur" som svensk an som fransk, ngt jag tror du forstar - sager jag, efter att ha last Din blogg!). Sa inte helt fel anda, kanske.
Blir nyfiken: Hur menar du med utrakningen? Vad jag menar ar helt enkelt bara att man här drar upp en statistik till "fenomen", nar det faktiskt inte ar "varre an" inom manga foretag - som tex Renault - och att om man jamfor med allman sjalvmordsstatistik hamnar pa i stort sett samma niva som hos France Telecom. En av de framsta sjalvmordsanledningarna efter relationsproblem ar dessutom arbetsrelaterade. Sa fenomen - javisst, men tyvarr sa tar folk globalt livet av sig. Vilket givetvis, sjalvklart, ar jattetragiskt.
Du har nog helt ratt - pressen spelar en stor roll här och "vinner" kanske mest. Dels for att det blir ngt att skriva om, dels ar det en valdigt vansterdriven approach och det ligger ju i franska mentaliteten oht att tycka illa om "Chefen", "Arbetsgivaren", ("Djavulen"...).
Att FT misslyckats rejalt att "salja in" privatseringen och tuffare villkor till sin personal tycks ocksa sjalvklart.
Faktum att var 5e person hos FT ar "manager" ar annars en annan aspekt jag tycker kunde ha varit intressant att se som debattfraga!
Well, det kanske är du som har rätt om kalkylerna. Jag har rätt dålig kläm på självmordsstatistik, kanske fördomar om att det är folk som är mer utanför samhället, eller på kanten, som tar livet av sig?
Pressen och socialisterna skulle i såna fall vara "vinnare" i den här frågan? Rätt ruggigt. Men inte otänkbart.
Och vad gäller din svenska så är den lite fransk, men inte värre än att man begriper, mest beror det väl på tangentbordet, tror jag.
Och ja, det blir till slut en ganska märklig situation, den där med "tillhörighet".
Man blir aldrig riktigt klar över den, verkar det som.
Nej, man blir nog inte det (klar). Tillhörigheten blir en slags allmän flerhörighet? Idag fick jag höra av mina engelska kollegor att jag "bröt roligt" när jag talade engelska; nâgot som liknade en blandning av brytning pa spanska och franska. Hrm. ("Va?! Är du svensk? Jag var säker pa att du var fransk med svensk man och därav namnet. Men... du bryter ju pâ franska?!"). Det är dâ man inser att man bott borta länge. Flerhörighet, ja - pa franska bryter jag pa svenska, eller i alla fall nagot konstigt, odefinierbart. Pâ svenska bryter jag i alla fall INTE (den dagen är det väl dags att hoppa av...), men "pratar lite konstigt inemellanat" enligt de närmsta, men tja, det är ju inte sâ farligt! (Men tack för kommentaren om tangentbordet: det gläder mig om jag börjar "hitta tillbaka", för ett tag var det Hemskt och jag började nästan fâ komplex, - vilket kändes väldigt konstigt, "jag som alltid varit stark i svenska". Det blir väl sa tror jag när man fokuserar pâ nâgot länge - som jag, pâ franskan. Det var dâ jag bestämde mig för att det var dags att göra en kraftansträngning...).
Mmm, min engelska är så gott som utplånad av franskan, hur brytningen är törs jag inte tänka på. En gång i tiden obefintlig.
Språken är någon sorts gardiner tänker jag mig, de kan liksom vara mer eller mindre transparenta (genomskinliga!) och hänger delvis för varann. Men man kan hänga om dem?
Transparenta gardiner! Vilken fin beskrivning. Och, ja, jag tror man kan hanga om dem - och ibland bara acceptera att de ar dar, allesamman samtidigt (det ar da det blir morklaggning eller i alla fall nastan - och kortslutningarna uppstar, inte sant?)
Enregistrer un commentaire