Som tur är räcker det oftast att leka maison nâgra minuter för att lugna den värsta lusten, sen har hon nog av mig (mitt val och motto: hellre hjälpa till i ett fâtal minuter än att stâ ut med skrik i fler).
Och som tur är, framför allt, hittar jag henne fortsatt allra oftast lite senare sâhär.
(Obs. Bilden är inte arrangerad :-)).
(Gud... Vad jag hatar smiley's. Men här kändes det nästintill befogat).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire