Kluven mellan viljan att radera förra inlägget, jag gillar inte gnällspikstonen, och samtidigt driven av en känsla att bah-ta-t-för-vad-det-är och allt är ändâ inte rosa, lâter jag det stâ kvar och säger istället: Âh!
Lite lunch, och dessutom ute, senare och allt är genast klarare.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire