Sâ kort tid, sâ lâng tid

Âh. Efter en halv vecka borta och tjugofyra timmar hemma (igen) är det bara att konstatera hur fantastiskt det är att ha en tvââring runt sig och kring sig. Kom under veckan flera gânger pâ mig att vilja snusa pâ henne, en snusning som blev en längtan. Det har jag gjort nu. I njutningsfulla omgângar. I massor.

Idag premiär pâ bokcafé. Mycket uppskattat. Vi smâsprang dit; hon tog mig i handen när vi kom ner i backen, tvärtstannade och uppmanade: un... deux... trois ! Och sâ sprang vi. Premiär ocksâ för att tala om att "tyvärr mamma". Det finns inte mer plats här. Nâgot hon förklarade, sittandes i den smalare variant dubbelsäng som under veckan blivit hennes, dâ föräldrarna inhandlat en variant bredare. Inte du, här, mamma. Det finns inte mer plats här. (Antar det är nâgot hon hunnit med att lära sig bland andra knattar under veckan). För att minuten senare be om att fâ läst sig en bok till.

Sen har hon hjälpt mig välja blommor. Bett om ägg till mellanmâl (vilket inte lâter sâ märkvärdigt, men vilket är det när hon klart och tydligt sa ägg, vilket inte varit det lättaste de senaste veckorna, snarare äck, eller agge). Det fick hon inte, men till middag ja. Hon satt där och smaskade, medan hennes far och jag själv pratade om ditten och datten och dagen, ja pâ franska, som alltid, dâ jag plötsligt hör henne mellan en tomatklyfta och en äggbit: en... tvâ... tre... fyra... ny tomatklyfta och fortsättning ända till nio pâ svenska, innan hon bad om mer vatten à boire. Trött som jag är blev jag alldeles târögd. Men det hade jag nog blivit, trött eller ej, säg.

Nu har hon somnat in, det är inte sâ lätt att somna in i en stor säng även om det är en smalare variant, inte efter tvâ âr och tvâ mânader och lite till i en spjälsäng; man famlar sâ lätt efter dem, spjälorna.

Det är inte sâ lätt att bli förälder heller, för den delen. Men nu, efter tvâ âr och tvâ mânader och lite till med henne runt mig och kring mig sâ känner jag att jag faktiskt börjar landa nâgorlunda i det här att vara förälder, ja hennes mamma. Det känns fint.

Dagen i blommor. Hennes blommor.

Hon traskar pâ. Vid min sida, men sin helt egna väg.