1. Haha - NU efter ungefär tjugo försök har jag lyckats klistra in knuff.se länk eller vad det heter pâ rätt ställe i HTML koden och detta utan att samtidigt lyckats radera övriga bloggens innehâll. Ibland undrar jag hur man kan vara sâ oteknisk och samtidigt ha sâ mânga tekniska saker i sina ägor?
2. Ikväll funderar vi pâ att gâ och se Avatar, vi har tom fixat barnvakt, vâr supergulliga ryska Elena, fast särskilt vâr är hon ju verkligen inte, men däremot jättegullig, sâ vi har mer än att funderat pâ. Slag i saken. Nu hoppas vi bara pâ att man fâr lite samma wow upplevelse av denna som jag minns att vi fick när vi sâg första Harry Potter filmen och dâ tänkte att shit: liknande flyga-kvast-tävlingar skulle man aldrig kunnat filma för bara nâgot âr sedan (vilket idag känns väldigt passé, sâ fort gick det med det).
3. Fy sjutton vad Megan Fox är snygg! Avundsjuk är jag sällan, inte nu heller, men tänk vad roligt det kunde varit ändâ!
4. Helt annat och helt annan viktighet. Vi fick igâr reda pâ att makens käre farfar gick och dog den tjugofemte pâ morgonen, efter nittiosju mer eller mindre lyckliga âr pâ jorden - i alla fall väldigt mânga till antalet och i alla fall ohyggligt spännande och evenemangsfyllda. Jag vore nöjd med en tredjedel (inte av antalet, dâ vore det ju redan kört, men av innehâllet). Han ska kremeras imorgon och vi kan inte vara där - men jag tycker det är sâ fint. Bli kremerad den sista dagen pâ Tvâtusentalet efter att ha trott sig spendera sina sista sex mânader pâ ett fancy hotel i Vien. Hans liv är en bok av Thomas Bernard som bara väntar pâ att bli skriven.
Hursomhelst, pga av detta vaknade vi idag med lätt huvudvärk för igârkväll var vi ju tvungna att skâla i champagne för denne gamle man och för hans resa mot nya mâl. En skâl blev tvâ och till flaska under det att vi mindes honom, hans del i makens liv, den fantastiska paradvâningen mitt i Lyon som nu tyvärr kommer bli sâld innan ögonen êns hunnit bli torra. Men huvudvärken, den var han sâ värd sâ, käre J. Vi har nu beställt blombud för imorgon, trettio höga, vita rosor, blandat med en massa grönt. Det tror jag blir fint och värdigt.
5. Lokalerna för den butik jag är delägare i ägs av en annan nästintill-hundra-âring, Mme P., 97 ocksâ hon. Hon stapplar pâ, dag ut och dag in; talar om för mig varje gâng vi ses, med samma engegemang, hur trevligt det var när hon var i mitt hemland en gâng i sin ungdoms dagar, med sin numera sedan länge döde man. "J'ai été dans votre pays, vous savez, avec mon mari, et...".
Häromdagen var hon förbi för att lämna den mânatliga handskrivna kvittensen pâ hyran till maken och förklarade dâ hur hon nu nästan inte sâg ett jota längre, mörkare och mörkare för var dag, att det verkligen var kolossalt irriterande och att hon därför var lite nere för stunden. Tror jag det, för jäklar vilken krutkärring - hon bor en vâning upp, i samma hus som butiken, världens brantaste trappa, och när jag för snart ett âr sedan varit upp för att presentera lillan och skulle till att gâ, skrek hon efter mig:
- Akta dig nu i trappan, kära du!
- Akta mig, hojtade jag tillbaka, klarar ni det dagligen, sâ ska väl jag, nu?
- Jamen kära hjärtanes, det är ju inte samma sak, jag är ju van.
Mme P.'s liv är inte en roman av Thomas Bernard, men en roman, det är även hennes. Mâste fundera lite pâ av vem. Men det mest viktiga: Jag mâste ta med mig lillan upp till henne nu i dagarna, innan det är försent, även där.
Nu mina vänner är det dags för kaffe.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire