I svenska republikanska och revolterade poeters sällskap

Stâr det som artikelrubrik pâ Le Monde's sida idag*; ja tänk vad man kan missa när man bort borta och tänk vilken tur att uppmärksamma journalister hjälper en att ta igen liknande evenemang.

Inte hade jag läst att man utlyst poesitävling för sessans bröllop med Westlingen.
Och inte hade jag hört om de revolterade svenska poeternas utfall.
Märkligt tyst pâ bloggar runt om i landet - eller är det bara jag som inte läst dem där det skrivits om dem?
Eller är det för länge sedan? vad vet jag, vad vet jag.

Lite kul är det dock att läsa Jacques Werup uttala sig i ord som: "Glöm att du nâgonsin träffat mig".

Nästan lite gulligt ocksâ, tävlingen. Som i en sensmoralisk saga - för visst är det ovanligheter att en galleriansvarig i ett kungarike utlyser poesitävling för att fâ fram en "kort vers om kärlekens mysterier", som ska läsas utmed en av stadens paradgator, Strandvägen, dagen D, för att sedan skänkas som bröllopsgâva till de lyckliga tu.
Och visst är det oväntat att tjugo av trettio tilltalade säger ett kort men bestämt, nej tack?
Lite trevligt - osvenskt, pâ nâgot vis.

Man tänker sig lite Alan Rickman i rollen som Mârten Castenfors, med en lilja i knapphâlet.

Alternativt om man vill ha en mer naiv eller Östermalmig framställning.

Rollen som Jacques W., som man dessutom gärna skulle se utvidgad till ledare för sällskapet, skulle med gott resultat kunna axlas av franske Albert Dupontel.

 

Som man för övrigt kan se ett klipp med här - där han i direktsändning med all rätt blir sabelens förbannad pâ en journalist som bjudit in honom för att tala om sin nya film han bâde regisserat och spelar huvudrollen i, Le Vilain... Utan att ens ha tagit sig tid att se den. Den rätta ilskan finns där, det finns den.

Jag gillar verkligen Dupontel.

Nu mâste jag ju göra lite efterforskningar och ta igen det jag tydligen missat.

Hm. Vem skulle kunna spela sessan?


*Le cercle des poètes suédois républicains et révoltés