Morgonkaffe och julfunderingar kring skriftlig framgâng

Efter att nu läst Barbapapa firar jul tre gânger (och i mitt stilla sinne tänkt, stackars liten, vad mânga namn att lära sig pâ tvâ sprâk...), och efter att ha mottagit samtliga valnötter, en efter en, frân skâlen frân en liten hand vars innehaverska var gâng jag säger Tack sâ mycket, Merciiii, niger (var hon nu fâtt det ifrân för det är dâ inte ), har jag lämnat henne till sitt öde tillsammans med en äppelklyfta, iklädd en alldeles förtjusande blâ plyschpjamas som fâr henne att se ut som en äkta sjuttiotalist. Nu ska här innjutas morgonkaffe.

Ja tänk. Det blev julggran. Det blev köttbullar, inte pâ julafton eller ens pâ juldagen, men igâr, och Jansson med inlagd sill istället för ansjovis vilket fungerade utmärkt. Prick pâ juldagen fick jag en anonym visit pâ bloggen frân Sunne och tänkte att det var ju ett roligt sammanträffande - fâ ställen skulle jag hellre varit pâ just dâ, sâ mânga julottor under ârens lopp i Sunnes fina kyrka, där bâde morföräldrar, föräldrar och faktiskt syster gift sig, med snö, och alldeles för morgontidigt men just därför mysigt, och mängder av tända ljus.
Och jag tänkte ocksâ pâ hur trist verkligt trist det är att âlderdomen ofta är sâ elak. Skulle velat vara där under juldagen och kramat om. I sagolika Sunne, som morfar säger - bland berättarlador och begravda berättarröster.
Sâ mânga jular i ett omsnöat hus. Läste ut Arnes kiosk just pâ julmorgonen som fick mig att minnas allt det där, ocksâ; Lars Molin dramerna (visas de än?), Den allvarsamma leken, melankolin. (Arnes kiosk är en riktig jullovsbok).

AMO skriver att hon bland klapparna fann Mia Skäringers "bloggbok" frân en vänlig själ. Ocksâ en riktig jullovsbok och jag skulle önskat att jag som hon hade den framför mig - det är fin läsning. Minns att jag ramlade pâ hennes blogg - och tänkte herreminje, där bland adventsljusen och tidiga morgonkaffen, dâ. Sâ naket, sâ intimt, sâ nära hon lâter oss komma. Det kan helt enkelt inte hâlla alltför länge, och det gjorde det inte heller - tre mânader bägge gângerna. Men sâ generöst. Nâgon hade alltsâ den goda idén att ge ut den i bokform och lât er inte skrämmas av "ännu en kändis" - hon är väl värd ocksâ den "skriftliga framgângen".

Tänker igen pâ krönikan jag skrev om alldeles nyss - och minns ännu en julläsning. Ingrid Bergmans memoarer som är bland de mest intressanta memoarer jag läst.

Givetvis pga av hennes liv och umgänge med bâde Hitchcock (som hon berättar sa "Jag tycker det är oartigt att bjuda in fler än 5 personer till bordet, därefter tar man inte hand om var och en av sina gäster" - sâ fint!), och självklart mannen bakom namnet Rosselini. Hon fick upp mina tonârsögon, rakt av, pâ tvâ saker.
1. Sverige är fullt av avundsjuka människor - bemötandet hon fick vid hembesök (och ocksâ Ingmar Bergman fick) efter Hollywoodframgângar är lika skrämmande som Andres Lokkos ord.
2. I livet gäller det att inte vänta sig nâgonting. Nâgonting. Först när man lärt sig att inte vänta sig nâgonting tar man kontroll över sitt eget liv och kan se till att fâ saker att ske.

Nu mâste här skäras ytterligare äppelklyftor, samt göras mer kaffe.