Ett hus med sju sovrum.

I väntan pâ att fâ veta resultatet lyssnar jag pâ Jeanne.
Jeanne Moreau. Vilken skâdis. Och vilken sângerska.

J'ai la mémoire qui flanche, je ne me souviens plus très bien, nynnar hon, lite nasalt, nonchalant.

Hon var musa - och älskarinna - i sina dagar till mânga av de stora. Ett fritt liv som heter duga - tror jag det att minnet sviker. Fâ har hunnit med sâ mycket som hon under en livstid. (Den som orkar - och kan - läser franska wikipedian här, om inte annat vilken filmografi; den som läser svenska behöver inte orka för den lânga biografin blir här endast nâgra rader, varav en: Moreau, som har haft två korta äktenskap, har erkänt att hon blir förälskad allt för lätt, och att hennes dröm är ett hus med sju sovrum, med en älskare i varje rum för varje dag i veckan). 

Tror att jag redan skrivit det, men det är tack vare Jeanne som vâr käre herr Bergman gick med pâ att gâ ifrân sin initiala princip att endast visa Saraband pâ tv. Stadens filmfestival har en inofficiell hjältinna och välgörare: Jeanne. Hon ringde upp honom och förklarade att han inte kunde lâta endast tv-tittare se filmen, att fler mâste fâ och, ja, Ingmar kunde inte stâ emot. Han heller. Staden fick världspremiären, biografpremiären och resten är historia.

Det är snart dags igen, för filmfestival. Slutet pâ januari närmare bestämt. Jeanne kommer, igen. Hon leder debatter, hon leder masterclasses för stadens unga filmskoleelever, hon hâller föredrag. Hon röker cigaretter pâ stadens terasser. Hon läser teaterpjäser, fritt inträde, för tvâ âr sedan läste hon ett outgivet och "ofilmat" manus av Passolini pâ stora teaterscenen. Ensam pâ scen med en bunt papper och rökrösten gav liv till ett litet tiotal män som slogs pâ vägen upp till himlen.

 

Sacrée Jeanne.

Hennes sângröst heter duga. Mer än duga. Ah les p'tites femmes, les p'tites femmes de Paris. Tillsammans med Brigitte B.

 

Jamais je ne t'ai dit que je t'aimerais toujours, oh mon amour ; jamais tu m'as promis de m'adorer toute la vie. Jamais jamais nous n'avons échangé de tels sermonts me connaissant, te connaissant. Jamais nous n'avions cru etre à jamais pris par l'amour, nous qui étions si inconstents. Pourtant pourtant tout doucement sans que rien ne soit dit petit à petit...

Jag har aldrig sagt att jag skulle älska dig för alltid, âh min kära; aldrig har du väl lovat mig att älska mig hela livet ut. Aldrig aldrig att vi utbytt liknande eder, jag känner väl mig, känner väl dig. Aldrig trodde vi väl att vi skulle bli tagna av en evig kärlek, vi som var sâ ombytliga. Och ändâ... ändâ, mjukt och lugnt, utan att nâgot alls var sagt, sakta men säkert...  

Où vas-tu Matilda, ce soir? Je cherche un beau mâle, vogue vogue le navire, vogue vogue le bateau.
Vart ska du Matilda, vart ska du ikväll? Jag söker en vacker hanne; guppar, guppar gör sâ skeppet, guppar guppar, bâten med...

Här kan man "förhandslyssna" pâ endel av sângerna och faktiskt köpa loss per lât.

Ett hus med sju sovrum. Mmmm.