Jaha, sâ sitter man här igen, vaken.
2 tankar i det mörka:
Vi sâg Harvey Milk här igârkväll, som gick upp i repris i samband med "Engelska veckan", anordnad av stadens fantastiska biograf. Gus Van Sant. Första filmen med rent uttalat homosexuellt ämne? Hursom.
Han har en talang, den mannen, att filma sina skâdespelare. (Med betoning pâ -e och ej -erskor, även om han gör även det mycket bra). Man kommer väl för alltid att minnas den blonde tonâringen i Elephant - hans grace. Eller killarna runt Cobain, ja Cobain själv, i Last days. För att inte tala om de unga skatarna i Paranoid parc, huvudpersonens nötbruna ögon och matta hy.
Det är han och Larry Clark som lyckas med detta. Det vackra hos var och en lyfts fram - varje skrymma, skönhet.
Harvey Milk inget undantag. Men däremot mycket mer klassisk i sin filmning än nâgot jag hittills sett av GvS. Sean Penn som jag de senare âren funnit allt mer hysterisk, allt mer säker pâ sin attraktionskraft (och därmed allt mindre attraktiv i mina ögon, men det är mina det), imponerade - till min förvâning, faktiskt. Han kändes nästan dämpad, som att ha gâtt med pâ att släta ut eget ego till förmân för personligheten HM och han lyckas utmärkt. Viktigt ämne, viktig kamp - och som alltid lämnas lite blodsmak i munnen när en vacker människa som ger allt för sin kamp och därmed omvärlden blir mördad.
Tanken nummer ett blir alltsâ - HM var helt klart sevärd. Gus Van Sant är rakt av sevärd. Jag längtar faktiskt till nästa, förhoppningsvis igen mindre klassisk.
Tanke nummer tvâ. Resultat publiceras frân en nordisk studie som menar att mobiltelefoner inte alls ökar risk till cancer. Spontana reflektionen blir att man gärna skulle vilja se in närmre i dessa siffror. Nâgot säger mig att det inte är vare sig förvânande (eller en slump?) att länder med företag som Nokia och Sony-Eriksson visar upp liknande resultat.
Men det hoppas jag bara är en nattens mörka tanke.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire