- Har ärligt talat befunnit mig i ledset tillstând hela dagen pga Lhasas bortfall som känns inte bara tragiskt men verkligt ja, dumt. Mânga ska dö, ja alla självklart, men vissa borde fâ förtursrätt för att fortsätta längre än andra med sâ mycket att ge. De är fâ. Hon var en av dem.
- Fortsatt nackspärr. Jag gâr pâ inflammatoriska sen igâr och de gör mig främst irriterad. Nackspärren sitter där den sitter och nâgon sa "gâ och knäck till", men det vâgar jag inte.
- Kanske pga just nämnda spärr vaknade jag tidigt imorse och hade precis sagt upp mig, kallsvettig men lättad. Kanske ocksâ pga att jag innan insomnandet tänkte: det här är stressymptom, det är vad det är. Nackspärrarna dyker alltid upp i liknande tider. Upptäckten av Lhasas död minuten efter uppvaknandet fick mig att se de bägge sammanslagna som ett tecken, en tanke jag inte riktigt kommit ifrân pâ hela dagen. Visst är det dramatiskt...
- Vi är dessutom sedan i kväll en katt fattigare. Det var världens konstigaste beslut. Vilket ansvar att bestämma att man avlivar nâgon. Och det var vad vi bestämde inför vâr granne veterinären, efter lângt samtal med honom. Och när det är gjort är det gjort. Vi fällde târar ikapp och vâr granne veterinären hade târar i ögonen även han. Paulette var sönderstressad och med fler och fler agressionssymptom. Ett barns ankomst medför inte enbart lycka, för nâgon.
Nej. Det här börjar likna höstblogg, sâ därför säger jag lyssna istället, och se, pâ det här. Och sov gott.
Con toda palabra
Con toda sonrisa
Con toda mirada
Con toda caricia
Me acerco al agua
Bebiendo tu beso
La luz de tu cara
La luz de tu cuerpo
Es ruego el quererte
Es canto de mudo
Mirada de ciego
Secreto desnudo
Me entrego a tus brazos
Con miedo y con calma
Y un ruego en la boca
Y un ruego en el alma
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire