Andra inte.
Inte lillan. Här gâr läsningen fortfarande varm - Hos Barbapapa är det jul! (Jesus vad man tar i varje gâng för att fâ det att lâta som den allra första gângen man uttalade den titeln, man fâr helt enkelt använda sin innersta kreativitet, haha. "Hos Barbapapa, där är det jul!". "Jul hos Barbapapa!". "Barbapapa firar jul!").
Sönderläst, hundöron, tejpbitar. Och pâ tvâ sprâk, givetvis (och ännu fler versioner - med tjejerna som kommer skiftvis under dagarna är hon uppe i en sisâdär fem...). Det 2 bästa sidorna är ekorren, alternativt björnen som säger: Nej nej nej, Barbapapa. Du fâr inte hugga ner vâr gran... Kulmen, krisen, skrattet.
Igârkväll när jag kom hem kom det. En susning till det första ordet, vi hörde det bâda. Tvâ händer, en röd bok; en röd bok uppsträckt av tvâ händer och sekunden därpâ jubel i knät.
Babapapa.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire