Det ar bara till att inse. Kronisk obotlig forseningsmani.
Sitter pa taget varm som satan efter annu en sprangmarsch. Alla dessa sprangmarscher, alla dessa bussar, tag, tider, moten, alltid fem minuter forsent ivag, nar jag an gar upp, nar jag an satter mig i rorelse for att forbereda utgang, vad haller jag pa med?
Vill ha inre tavling med mig sjalv varje dag for att se om jag fixar det?
Oka pa spanningen i vardagen?
Kryddan, Sigge, kryddan?
Inbilla mig att jag vinner tid? Att jag pa sa vis haha hann med det jag gjorde innan sprinterloppet som jag annars inte skulle hunnit?
Patetiskt.
Det positiva ar val att man far cardiotraning pa kopet, samt haller sig nere i vikt, haha.
Ar det DET jag haller pa med?
Hursomhelst: obotligt.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire