Tid är vad vi har och det är allt vi har.
Skrev nâgon och jag minns till min irritation i skrivandet stund inte vem, kanske nâgon vet?; det är klokt.
Själv blir jag inte klok pâ hur mycket tid det tar att värka ut nâgot. Nu har jag gâtt här med grâten runt hörnet i tvâ veckor, den som bara innebär tacksamhet över att leva.
Att hon var precis sâ gammal som jag i dagarna blir när hon fick veta att hon var sjuk är en sak. Att döden tvâ âr senare var ett faktum en annan. Men medveten om döden, det har jag till den allra högsta grad varit sen mina sjutton. Först i dessa dagar har jag insett till vilken grad jag förträngde att min mamma när det för tio âr sen begav sig fick just bröstcancer. Det hände när jag just lämnat dem för att komma hit, till allt det dâ nya. Hur jag följde det hela med inte bara geografisk distans. Hur jag talade med henne nästintill dagligen, gladdes, självklart, ât att hon blev bättre och bra, nu är hon friskförklarad. Men hur jag inte tillät mig mer än att lyssna till händelseförloppet.
En pâ âtta mina vänner drabbas. Först nu i dagarna har jag gâtt vidare och kontrollerat överlevnadsprocent bland de en av âtta. Att jag inte ens tänkt pâ att göra det tidigare säger mycket, särskilt för en som normalt sett kollar allt liknande. Dels ville jag nog inte veta för jag ville inte vara tyngd av det när jag stöttade mamma dâ. Men nu. Först igâr kom orden ända upp till hjärnan och, viktigast, över mina läppar. Vet du, jag blev nog väldigt berörd av Lhasas död. Över att hon var lika gammal som jag blir när hon fick veta. Men framförallt: jag vill verkligen, verkligen inte dö. Och det är bara till att inse: jag är rädd för att dö i bröstcancer.
Och att jag ägnar mycket vaken tid ât att inte vilja detta. Extra stressad över att vara stressad för att jag inte vill vara stressad för här ska inte stressas fram nâgot oönskat. Etc.
Det slog mig häromdagen när jag fick frâgan att jag inte visste vilket bröst mamma fick ta bort. Nu vet jag.
Och idag känner jag mig lättare än igâr. Och idag kan jag sörja Lhasas död, men utan att grâta annorlunda târar än ledsamhet. Det känns bra!
För att fira detta ska jag bjuda er pâ en av de vackraste och mest fângande-det-tragiska sânger jag tror skrivits pâ vâr sida levnad. Och ocksâ för att pâminna oss om att de finns de som fâr ta mer än deras beskärda del under deras levnad och att andra bara behöver dö, i förtid eller ej.
Här är texten. Nedan kommer sângen. Daniel Johnston. Ett av vâr tids fâ levande genier. Skrev det mesta i tonâren, spelade in kassettband som han ocksâ illustrerade, videovis och teckningsvis. Detta innan hans friends and family gav honom mer anti-depressiva droger än han mäktade med. Idag har han fâtt sin relativa revanch, men menar dock att medecinerna satt sina outplânliga spâr i hela hans varelse och medvetande. Mer om honom en annan dag.
Listen up and I'll tell a story about an artist growing old,
Some would try for fame and glory,
others aren't so bold.
Everyone and friends and family, saying "hey, get a job"
why do you only do that only? Why are you so odd?
We don't really like what you do
We dont think anyoone ever will
It's a problem that you have
and this problem's made you ill.
Listen up and I'll tell a story...
The artist walks alone.
Someone said behind his back,
he got his xx to call himself that,
he doesn't even now where his at.
The artist walks among the flowers, appreciating the sun,
he does this all his waking hours, but is it really so wrong?
They sit in front of their tvs,
saying "hey, this is fun",
and they laugh at the artist,
saying he doesnt know how to have fun.
The best things in life are truly free,
singing birds and laughing bees.
you got me wrong, says he,
the sun don't shine on your tv.
Listen up I'll tell a story about an artist growing old (...).
Everyone and friends and family, saying hey get a job,
why do you only do that only?
why are you so odd?
We don't really like what you do, we don't think noone ever will (...)
Listen up and I'll tell a story about an artist growing old.
Some would try for fame and glory,
others just like to watch the world.
Text & lyrics - Daniel Johnston
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire