Varmt i hjärtat - sârade kulturjournalister och upprörda och därmed ohyfsade författare kan slänga sig i väggen

De senaste dagarna har Thomas Nydahls blogg som ni väl märkt inspirerat mig. Beslut, vackra porträtt, lika fina funderingar.

Idag kom jag i en kommentar in pâ Bernard Pivot, apropâ bra och dâlig TV. Bernard Pivot - denne man som gjort SÂ mycket för fransk litteratur - och i och med den för fransk TV.
När jag flyttade hit och sâ smâningom blev kapabel att ta till mig sprâkets nyanser: vilken fröjd! Vilken lyx och värme för ett ungt svenskt hjärta att inse att det pâ fredagkväll, typ 21-23, ägnades tvâ hela timmar och lite till till litteratur. Med teman, med intervjuer, med porträtt. Och alltid med samma entusiasm, Bernard Pivot borde ha guldmedalj i entusiasm, vilken för den delen gjort att mânga smâlett ât honom men jag säger bara: Bernard Pivot!! Resten är bara blindhet och kortsiktstänkande (entusiast - uppfylld av gud, inte sant, hehe).

Och jag minns Jean d'Ormesson med hans blâ, blâ ögon (blâ, blâ vindar och vatten, skulle passat bra som signaturmelodi till hans blick), som sedan dess kanske gubbat till sig lite, visst, men oj vilka utläggningar och främst vilken Chateaubrian-kännare. Ja, enorma kultur- och litteraturkunskaper överlag - vilka de bâda herrarna med talang och generositet delade med sig.

Bernard Pivot kunde fâ igâng vem som helst att prata om vilken bok som helst och sâ inspirerande.

För fransksprâkiga kan jag bara uppmuntra till att klicka in sig pâ ina.fr site - sökord "Brouillon de culture" (Kulturskiss, kulturutkast), eller "Apostrophe", programmet som föregick BdCdär ni hittar honom ännu yngre och vilket var före "min" tid. Jag lovar - det kan fâ en att glömma de mest korkade debatter - här diskuteras verkliga genin (bland andra icke-genin, givetvis...).

För övrigt vet säkert redan mânga att Pivot hade som vana att avsluta sina intervjuer med att köra "Proust's frâgesport": "Om du hade varit ett träd, vilket skulle det varit" etc etc fram till "Hur vill du att Gud tar emot dig om han en gâng tar emot dig".
Mânga var avundsjuka pâ detta, och främst pâ Pivots förmâga att lyckas fâ samma frâgeformulär att bli lika intressant och levande varje gâng - bland annat programledaren för amerikanska Inside the Actors studio, James Lipton (möten och lâânga tim-intervjuer med, i varje program, en fd Actors studio elev - vilka är nombrösa och famösa för att ta till franskan...) inför publik bestâende av nuvarande elever) - som anammade detsamma i sina inspelningar. (Även detta är för den del ett tips, i brist pâ bra TV: youtube har en hel del av programmen samlade och mânga är de intervjuer som verkligen är värda att se!).

Men som sagt: Bernard Pivot. Fâ idoler har jag haft i mitt liv, men han var definitivt en av dem.
I ungefär samma veva ramlade jag pâ ytterligare en, och kanske lite pga samma orsaker - kärleken till sprâket, kärleken till det litterär och, ja, självklart, kärleken till det franska. George Brassens. Fâ sângare eller lâtar har fâtt mig târögd utan att förstâ mer än hälften som det var där i början.
Först flera âr senare sâg jag för första gângen en inspelning av en konsert med samme geniala man (för här har ju varit mycket prat om det geniala lite varstans de senaste dagarna).

George Brassens ett geni med stort G. Fâ är de verkliga. Sârade kulturjournalister eller upprörda och därmed otrevliga författare kan slänga sig i väggen. 

Här fâr ni ett av de vackraste stycken som nâgonsin skrivits?



Här ett till:



Och här ännu ett.



Och slutligen en av dem som fâtt mig att förstâ nâgot väldigt viktigt: Är man korkad, ja sâ är man...
Quand on est con, on est con.

Lade ni märke till glimten i ögat sâ snart han kommer till refrängen...? Underbart.

Godkväll!