Revolutionen

Den känns vissa dagar oändligt lângt bort, revolutionen.
Idag har jag inför ett kommande event jag organiserar sysslat med slutförandet av det praktiska.
Sâdant tar tid. Exempelvis, för att hyra en lokal för ett möte krävs mail, följt av svar pâ mail, följt av utskrift av avtal, initialer pâ varje sida, signatur, stämpel, att det hela ska faxas, samt skickas per post.

Exempelvis, för att dra in vatten till ett handfat krävs byggnadens bolagsstämma, arkitekt som ska visa samtliga ägare var exakt vi tänkt dra ledningen, samt bjuda damerna pâ kaffe. Efter detta väntas protokoll av mötet, sen ska alla skriva pâ protokollet, sedan ska det hela ut med registrerat brev till samtliga och först när vi mottagit vâr kopia, ja först dâ kan vi dra igâng.

Och för att ovan nämnda avtal ska gälla ska en del vara förhandsbetalt. För att ordna med detta kräver bokföringsansvarig ett worddokument ifyllt med förfrâgan om check. Sedan ska checken skrivas pâ, tas kopia pâ och in i en pärm - och innan slutbetalningen utförs krävs samma runda än en gâng, samt pâskrift av fakturan, pâskrift av betalningsförfrâgan, samt check skickad per post.

Diplomat. Tänker jag ofta, diplomat.

Därefter blir det hemfärd frân huvudstaden. Och biljetten ska bâde förstämplas, sedan visas upp för konduktören och därefter, ja därefter kan jag luta mig tillbaka och syssla med mitt.

Till râga pâ allt har jag nackspärr.

Update. Sânt här är inget jag vare sig skriver, skriver om eller irriterar mig pâ de dagar jag inte tvingats ta tâget 6h39, dvs uppstigning 5h50. T-i-o-i-s-e-x.
Update 2. Jag är ingen morgonmänniska.