Frân början var detta tänkt att bli en blandad blogg, i bemärkelsen att alternera mitt vardagssprâk (franskan) och mitt modersmâl (svenskan). Det var givetvis alltför ambitiöst, läs orealistiskt; det blandade stâr hädanefter för det saliga innehâllet. Litteratur, film, sprâk och annat som i mina ögon är tänkvärdheter.
"jag bryr mig ärligt talat inte vem som skrivit Larssons böcker och texter." Här måste man väl ändå ge Linda Skugge rätt. Jag läste första delen av hans trilogi och förbluffades över hur bottenlöst dåligt det var både stilistiskt och "deckarmässigt." Sedan tjuvläste jag hälften av den andra boken på ICA i Kungens Kurva medan min fru letade efter fullkornsbröd och mina intryck förstärktes ytterligare.
Jag trodde aldrig att det skulle komma så långt men jag håller faktiskt med Linda Skugge. Vem som skrivit detta bottenlöst dåliga skräp är fullständigt ointressant. Intressantare är hur det kunnat bli en sådan hysteri omkring böcker och filmer. Det borde utforskas men min teori är att det dels beror på att karln är död, dels på att han tydligen var en antinazistisk frontfigur och hotad av mörka krafter. Här måste ju alla goda själar ställa upp och vad kan vara bättre än att köpa böckerna?
Hej Bengt! Och välkommen hit! Jag kan i mycket förstâ dina kommentarer, även om jag inte hâller med om allt. 1. Linda Skugge leker med media och alla springer de efter, DET tycker jag är roligt. Och det mâste vara fullkomligt oemotstândligt för Skugge själv. 2. Vad gäller läsningen sâ var jag väldigt skeptisk inför böckerna (som jag erkänner lätt bli inför liknande succéer...), men efter hundrafemtio sidor var jag fast. Att det inte är "stor litteratur" eller ett sprâkligt/stilistiskt underverk, det hâller jag självklart med om, men det utger det väl inte heller sig för att vara? Däremot är det fantastiskt effektivt och jag hade inte känt av den där sidvändarkänslan pâ väldigt länge. Sedan tycker jag i efterhand att de faktiskt har sin plats i den moderna litteraturhistorien, tack vare Lisbeth Salander som är en mycket ny, modern, intressant och väldigt "coherent" typ (ursäkta, hittar inte svenska ordet). Hâller fullständigt med om att det inte spelar sâ stor roll om han tog hjälp med slutförandet av dessa tusentals sidor - dâ det handlar om "storyn" framförallt. Och att "karln är död", som du säger, har självklart hjälpt till att skapa det världsfenomen succén utvecklats till (även om endast det inte skulle räckt enligt min mening, men dessförutan, hade det säkerligen inte blivit det - lägg till en fet arvsfejd till detta, antinazism som du nämner, och du har en story bara i det - det kanske blir nästa film...? hehe). Givetvis ger det utmärkt PR (vilket man ju dock inte kan klandra karln för) - PR argument som ju är alltmer viktiga inför utgivning, ja ibland tom ett grundvillkor, nâgot som är trâkigt men samtidigt är "som det är" (missförstâ mig rätt: jag tycker det är trâkigt - men samtidigt, eftersom det är nâgot vi inte kan ändra pâ sâ det är nâgot man är tvungen att svälja). Och nâgot som Linda Skugge förstâtt och behärskar till fulländning.
Tro mig att jag uppriktigt och alldeles utan baktankar gratulerar dig till att ha fått en fin läsupplevelse av Larssons alster. Jag kan naturligtvis inte dela den men säkerligen finns det många böcker som jag gillar som du inte skulle tycka om.
Sen är jag osäker på vad du egentligen tycker om Skugges artikel och diskussionen omkring den. Linda Skugge har för mig alltid framtått som någon sorts bottennapp, särskilt medan hon bloggade. Men i det här fallet håller jag helt med henne och gillar hennes attityd både gentmot Larsson och gentemot de som kritiserat henne. Rakryggat tycker jag, oväntat.
Jag tror dig...! Och "jag blev förvânad själv", som han sa, en av Galenskaparna, haha - över läsupplevelsen alltsâ. Har aldrig läst deckare och kommer nog inte läsa mânga fler heller. Men mycket handlar säkert om ens inställning, förväntningar, tidpunkt och annat. Just dâ hade jag inte mycket tid för annat, och fick en glad överraskning (samt att jag just dâ intresserade mig väldigt mycket för just intrigfrâgor, uppbyggnad -sâ jag fick säkerligen mer ut av den, "extra-litterärt" sett, än jag skulle fâtt det förutan).
Skugge har för mig faktiskt aldrig framstâtt som nâgot bottennapp. Dvs, mycket hon skriver är självklart diskutabelt, men det ser jag som hennes varumärke - ungefär sâ läser jag henne. Jag tycker alltsom oftast hon är rakryggad och gillar hennes rättframhet och "go". För info, hon bloggar vidare, men inte pâ samma sätt eller i samma utsträckning - mer för sitt höga nöjes skull (skulle jag tro). Vad gäller just denna artikel har jag inte mycket att tillägga - att mânga har spökskrivare är inget nytt och inte heller att en viss sorts text, ibland litteratur, inte bara inte lider av det men nästintill kräver det. Att det sedan här blev debatt runt ett sakfel är nog ocksâ väldigt LS; även det tillhör nästintill varumärket... - âter: jag tror hon först och främst leker, kör sina utspel och ser vad som händer (och "struntar i vem som skrev eller exakt hur han/hon skrev). Och det som händer är oj sâ ofta just detta: rubriker, rubriker, rubriker. Hm. Var jag lite klarare nu?
4 commentaires:
"jag bryr mig ärligt talat inte vem som skrivit Larssons böcker och texter." Här måste man väl ändå ge Linda Skugge rätt. Jag läste första delen av hans trilogi och förbluffades över hur bottenlöst dåligt det var både stilistiskt och "deckarmässigt." Sedan tjuvläste jag hälften av den andra boken på ICA i Kungens Kurva medan min fru letade efter fullkornsbröd och mina intryck förstärktes ytterligare.
Jag trodde aldrig att det skulle komma så långt men jag håller faktiskt med Linda Skugge. Vem som skrivit detta bottenlöst dåliga skräp är fullständigt ointressant. Intressantare är hur det kunnat bli en sådan hysteri omkring böcker och filmer. Det borde utforskas men min teori är att det dels beror på att karln är död, dels på att han tydligen var en antinazistisk frontfigur och hotad av mörka krafter. Här måste ju alla goda själar ställa upp och vad kan vara bättre än att köpa böckerna?
Hej Bengt! Och välkommen hit!
Jag kan i mycket förstâ dina kommentarer, även om jag inte hâller med om allt.
1. Linda Skugge leker med media och alla springer de efter, DET tycker jag är roligt. Och det mâste vara fullkomligt oemotstândligt för Skugge själv. 2. Vad gäller läsningen sâ var jag väldigt skeptisk inför böckerna (som jag erkänner lätt bli inför liknande succéer...), men efter hundrafemtio sidor var jag fast. Att det inte är "stor litteratur" eller ett sprâkligt/stilistiskt underverk, det hâller jag självklart med om, men det utger det väl inte heller sig för att vara? Däremot är det fantastiskt effektivt och jag hade inte känt av den där sidvändarkänslan pâ väldigt länge. Sedan tycker jag i efterhand att de faktiskt har sin plats i den moderna litteraturhistorien, tack vare Lisbeth Salander som är en mycket ny, modern, intressant och väldigt "coherent" typ (ursäkta, hittar inte svenska ordet).
Hâller fullständigt med om att det inte spelar sâ stor roll om han tog hjälp med slutförandet av dessa tusentals sidor - dâ det handlar om "storyn" framförallt.
Och att "karln är död", som du säger, har självklart hjälpt till att skapa det världsfenomen succén utvecklats till (även om endast det inte skulle räckt enligt min mening, men dessförutan, hade det säkerligen inte blivit det - lägg till en fet arvsfejd till detta, antinazism som du nämner, och du har en story bara i det - det kanske blir nästa film...? hehe). Givetvis ger det utmärkt PR (vilket man ju dock inte kan klandra karln för) - PR argument som ju är alltmer viktiga inför utgivning, ja ibland tom ett grundvillkor, nâgot som är trâkigt men samtidigt är "som det är" (missförstâ mig rätt: jag tycker det är trâkigt - men samtidigt, eftersom det är nâgot vi inte kan ändra pâ sâ det är nâgot man är tvungen att svälja). Och nâgot som Linda Skugge förstâtt och behärskar till fulländning.
Hej,
Tro mig att jag uppriktigt och alldeles utan baktankar gratulerar dig till att ha fått en fin läsupplevelse av Larssons alster. Jag kan naturligtvis inte dela den men säkerligen finns det många böcker som jag gillar som du inte skulle tycka om.
Sen är jag osäker på vad du egentligen tycker om Skugges artikel och diskussionen omkring den. Linda Skugge har för mig alltid framtått som någon sorts bottennapp, särskilt medan hon bloggade. Men i det här fallet håller jag helt med henne och gillar hennes attityd både gentmot Larsson och gentemot de som kritiserat henne. Rakryggat tycker jag, oväntat.
Jag tror dig...! Och "jag blev förvânad själv", som han sa, en av Galenskaparna, haha - över läsupplevelsen alltsâ. Har aldrig läst deckare och kommer nog inte läsa mânga fler heller. Men mycket handlar säkert om ens inställning, förväntningar, tidpunkt och annat. Just dâ hade jag inte mycket tid för annat, och fick en glad överraskning (samt att jag just dâ intresserade mig väldigt mycket för just intrigfrâgor, uppbyggnad -sâ jag fick säkerligen mer ut av den, "extra-litterärt" sett, än jag skulle fâtt det förutan).
Skugge har för mig faktiskt aldrig framstâtt som nâgot bottennapp. Dvs, mycket hon skriver är självklart diskutabelt, men det ser jag som hennes varumärke - ungefär sâ läser jag henne. Jag tycker alltsom oftast hon är rakryggad och gillar hennes rättframhet och "go". För info, hon bloggar vidare, men inte pâ samma sätt eller i samma utsträckning - mer för sitt höga nöjes skull (skulle jag tro).
Vad gäller just denna artikel har jag inte mycket att tillägga - att mânga har spökskrivare är inget nytt och inte heller att en viss sorts text, ibland litteratur, inte bara inte lider av det men nästintill kräver det.
Att det sedan här blev debatt runt ett sakfel är nog ocksâ väldigt LS; även det tillhör nästintill varumärket... - âter: jag tror hon först och främst leker, kör sina utspel och ser vad som händer (och "struntar i vem som skrev eller exakt hur han/hon skrev). Och det som händer är oj sâ ofta just detta: rubriker, rubriker, rubriker.
Hm. Var jag lite klarare nu?
Enregistrer un commentaire