Klart det är sâ. Klart det kan anses trâkigt - det är trâkigt, i de fall PR tar över helt - i övriga fall är det bara att svälja som jag skrev i kommentarsfältet lite längre ned: för det är som det är.
Vad gäller författarskap kan man väl knappast klandra S. Larsson för att gâ och dö - även om det självklart hjälpt till att fâ iväg världsfenomenet (tror knappast han själv skulle varit lika PR glammig som hans eget avfall).
Men däremot kan man vända pâ steken och tänka att har man väl förstâtt att PR är ett ont mâste sâ gäller det att förvandla det till ett gott ont. Eller ett roligt ont. Som kanske till slut bara är roligt.
För det finns de som är mästerliga - (med risk för att upprepa mig:) Linda Skugge är ett svenskt praktexempel.
Vad gäller här lite längre söderut sâ har vi 2 förmâgor som förstâtt precis vad det är frâgan om och gjort mediabehärskandet till sitt esse. Dels givetvis Frédéric Beigbeder - som sa upp sig med storslam frân reklambyrân när det begav sig och därefter gav ut 99 Franc, om hur till den grad reklamvärlden var horaktig, reklambyrân där han arbetat ett morallöst fängelse, och pâ den vägen är det och pâ den vâgen seglar han än, mellan disconätter och längre vistelser pâ Hôtel Lutetia (senaste Roman Français inleds med famös självrannsakan pâ polisstationen efter att ha blivit tagen med byxorna nere och knark i fickan - behärskandes stackars rike pojke-temat till fulländning). Dels Claire Castillon, som hade en tidsmässigt passande kärleksaffär med ingen mindre än PPDA när det begav sig, närmare trettio âr äldre än den unga söta själv och en av Frankrikes mest inflytelserika män genom sin roll som nyhetsankare nr 1 (tätt följd av Mrs Chazal) och samtidigt ansedd litterär och med litterära kontakter och litterära program sent in mot midnatt (ja och HAN om nâgon har ju spökskrivare eftersom det är helgens tema, även om det gärna heter att han skriver alla sina alster mellan tre och fem pâ nätterna, innan han sover 2 timmar, springer ut och joggar och sedan sätter tänderna i nyheterna...). En av hennes följande romanerna hade som huvudperson en ung författarinna som levde ihop med ett tungt nyhetsankare som precis fâtt veta att han fâtt cancer. Därefter gick pressarna och spekulationerna varma - och Castillons bana var även den väl förankrad. Hon varvar modevisningar, elle-apparitioner och ett fâtal intervjuer med bravur.
I dagens samhälle gäller det att om inte behärska medierna sâ i alla fall vara medveten om mediernas spel, roll och oifrânkomlighet.
Trâkigt? Kanske. Allmängiltig sanning? Absolut.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire