Vad hände med ryssen?

Pavel Lounguine.
Efter filmer som Taxi blues, Bröllopsnatten och framförallt den Nya ryssen (ber om överseende för ungefärliga titlar dâ de samtliga är översatta frân franskan dâ jag inte ens med bästa googling finner de svenska motsvarigheterna...), om vilken ni kan läsa en intressant artikel här, som magistralt visade en ung nyrik ryss uppgâng och fall, baserat pâ biljonären Boris Berezovsky liv,

samtliga med gemensamma nämnare att iscensätta det mänskliga som fâ, kom 2006 den ytterst religiösa Ön - hit till Frankrike först 2009 - om munkar pâ en i övrigt öde ö och deras minst sagt bistra leverne (glorifikation under närmare tre timmar av nâgot oidentifierbart men som alltmer liknar den absoluta motsatsen av det som drivit honom dittills och man lämnar salen kippande efter luft) och nu senast Tsar - som vi var och sâg igârkväll.

Samme skâdespelare som spelade huvudrollen i Ön intar här rollen som Ivan den förskräcklige och det hela övergâr alltmer till en absolut hyllning av den orthodoxa kyrkan. Vi följer en vettvilling som är vettvilling under 2 timmar och förblir vettvilling i slutet. Mao, ingen illustration av ett händelseförlopp, utveckling, men av ett status, nâgot man väl kan diskutera intresset av.

Munkar med frost i mustascherna i bistra ryska vinterlandskap är givetvis filmatografiskt och vackert i bild, men det räcker inte.

Frälst pâ vägen? Isâfall tyvärr, enligt mig, för hans verk. Comme quoi, comme quoi.