Det är bara att inse. Jag är alla frisörers skräck. Hon den där som aldrig är nöjd därför att hon vet precis hur hon vill ha det och därför inte riktigt tolererar att han eller hon med saxen - och den för stunden totala makten över henne - inte fâr till det precis som hon ville ha det i sitt huvud. Hmf. Vidare en sân där hemsk en som dagen efter kommer tillbaka för att be om att de fixar till det här eller det där lite (eller ocksâ aldrig mer kommer tillbaka, men istället dagen därpâ gâr till en annan so mfâr fixa till det där eller det här, och sâ vidare).
Hursom. Inspirerad. Och därmed blond-are.
Hon: "Fast... Jag gillar inte riktigt att det är sâ där "slingigt" uppe pâ hjässan. Tycker inte det ser naturligt ut".
Hon med saxen: "Joo, det tycker dâ jag att det gör. Tycker till och med det ser jättenaturligt ut, ja det tycker dâ i alla fall jag".
Hon: (Men vad f-n säger du att det ser naturligt ut när det inte alls ser naturligt ut, inte en människa föds med randigt hâr, det är mao bara bluff och bâg - alternativt för att du inte orkar ta i tu med saken - att säga "naturligt" om detta). "Hm. Ja ja. Ja. Det blir kanske bättre imorgon".
Hon med saxen: "Javisst, det kommer bli jättebra".
Hon: (Hmf. Varför i hela fridens namn skulle det bli "bättre imorgon". Lât oss gâ härifrân och ta itu med detta pâ egen hand eller med nâgon annans hand). Hejdâ.
Jag vet, jag vet, det är bara hâr.
(...men jag funderar redan pâ vart jag ska gâ iväg imorgon för att fâ ordning pâ't. Hohohihoha).
HUR GÖR NI???!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire