Livet som butiksinnehaverska, del 1

Prima Julgransljus nummer 151, s'il vous plaît

Dagens möte, helt klart, var en vithârig man, med lika vitt skägg, som kom förbi här alldeles nyss där jag i slutet pâ eftermiddagen sitter och gör rätt för min titel som femtioprocentig butiksinnehaverska (vilket händer nästintill aldrig, förutom i form av inköp).

Utsikt frân där jag sitter sâ ni kan tänka er in i resten...

Han förklarade för mig att han inga ljus hade kvar, och "jag tänkte att ni kanske har Liljeholmens fantastiska stearinljus?" Här är referensen, tillade han, och stack till mig tvâ smâ kartongbitar utklippta ur gamla Liljeholmspaket, pâ vilkas baksida det stod Prima Julgransljus, n° 151 med snirklig handstil.
Med förvânansvärt svensksnirklig handstil, tänkte jag för mig själv. Hm, sa jag och vred och vände pâ bitarna. Nej, det har vi faktiskt inte..., men däremot kan jag höra mig för om vi inte kan fâ osv.

Det visade sig att frun till mannen i frâga, i dryga sjuttioârsâldern gissningsvis, varit svensk. En riktig stadsbo, var hon, hon finns inte längre, jag är änkeman, däremot trivdes hon aldrig riktigt pâ landet, vet ni. Jag älskar Sverige, svenskarna - ja svenskorna. Var är ni ifrân, jasâ jaha. Min fru var frân Stockholm. Hm... Ja tänk. Femtio âr var vi gifta. Där ströp sig hans röst och ögonen fuktades.

Mina med och här sitter jag nu och letar julgransljus sâ det ryker om datortangenterna.