Dualitet 1. En av mina motsättningar: jag avskyr att fara ivag och vara borta, men älskar omväxlingen det innebär att inte alltid vara hemma. Dock gâr det ju ej att fâ det ena utan det andra, right. Väl vetandes detta kan jag ändâ lika mycket som jag uppskattar att vara mitt i den turbulens av aktivitet och människor mitt jobb ibland innebär älska att lämna världen bakom mig och ägna mig ât total världsfrânvändhet. Och dâ det inombords behovet inte alltid sammanstrâlar med omvärldens krav eller möjligheter uppstâr lidande.
Eller för att omformulera samma sak: min själ har lika delar behov av stillastâende som av mobilitet. Lik ett träd(s behov), ena stunden, för att nästa vara den som vill kapa varje tillstymmelse till rot. Hm.
Söndag eftermiddag sâ snart jag kom av tâget tog vi sâ bilen och âkte till havet, kom inte tillbaks förräns nu.
Det gjorde sâ gott.
Sâ gott att Lillan knappt orkade sova och absolut inte i den babysäng hotellet sâ vänligt lânat ut, men i den vanliga extra sängen, intill vâr - och med huvudet sâ nära att hon med örat kunde kontrollera att min andning fanns kvar där intill hennes.
För led hon, denna där, viskade hon, sâ vet man ju nämligen aldrig. Man kan blunda en kväll och sen försvinner hon en halv evighet.
Le Golf de Morbihan är för övrigt en av de vackraste platser som finns pâ denna jord.
Nya röda sunglasses inköpta i Quiberon för att matcha den för dagen röda kappan, dâ de bägge andra paren är rosa alternativt lila och omatchandes. (Skoja bara, dels älskar jag blandningarna rosa/rött, lila/rött, dels är förklaringen ack sâ mycket enklare: bägge glömdes helt enkelt som sâ ofta kvar hemma...).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire