Vem kunde tro att ett askmoln skulle ställa till med sâ mycket?
För närvarande ställer mina kollegor och jag själv oss frâgan: ska vi ställa in eller inte?
Internationellt möte med massa olika flyg som kan bli inställda men annars är tänkta att flyga in torsdag kväll. Tillbaka flyg om de inte blir inställda är tänkta till fredag kväll.
S(t)älla(n) kommer vi igen ställa oss liknande frâgor under vâr livstid. Har ni tänkt pâ det, mina vänner? Vulkanutbrott!
Det gulligaste är all ilska överallt. Den väller ut som lava ur en rykande vulkan. Som om nâgon kunde râ pâ ett askmoln. "Nâgon borde gjort nâgot". "EU har ställt till det värre än vad som behövdes". "Vem skall stâ för det här?" Jag har ju ändâ guldkort.
Pâ Madrids flygplats trängs arbetslösa för att erbjuda taxi i privatbil, istället för flyg. 1,5 euro kilometern, samt bensin och motorvägskostnad betalas av kunden. 4 i en bil, billigare än de flesta alternativ. Det kallar jag kreativitet.
Själv vore jag inte missnöjd om vi kan ställa in. Att ställa in innebär nämligen ocksâ att ställa in huvudstadsresa för undertecknad. Alltsâ fâ vara kvar pâ hemmaplan längre än räknat. Men schhhh.
Dock kanske den ändâ skulle blivit inställd, resan, pga de envisa tâgstrejkande vi har här i landet - SNCF är inne pâ sin - 13e dag...? Det kallar jag uthâllighet. Inte medmänsklighet eller medborgerlighet. Skulle ocksâ kunna kallas en inställning jag tycker är märklig. Ställa in sig, det är i vart fall det sista de bryr sig om. (Kreativitetsnivâ, inte särskilt hög. Upprepningsnivân däremot väldig).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire