I förrgâr kväll, pâ en restaurang nâgonstans i den franska Hufvudstaden.
Min allra käraste kollega och jag själv tar emot ett stort antal gäster och sätter oss till bords.
- Sätt dig du med spanjorerna, säger jag till henne, själv spanjorska, sâ kan ni prata i lugn och ro och strunta i engelskan. Jag tar hand om de andra.
Sâ sker, kollegan och jag sitter rygg mot rygg; hon omgiven av spanjorer, jag av polskor, engelsmän och nordbor.
Lite senare anländer en holländska. Hon slâr sig ned vid spanjorernas bord och vi intar förrätt och varmrätt.
Ännu lite senare knackar min kollega mig i ryggen.
- Du, hon är ta mig f-n inte klok, holländskan, viskar hon pâ franska.
- ?
- Vi sitter och diskuterar EU och hon har nu precis slängt ur sig att "bah! vi kan ju inte lâta sydländernas ekonomiska kris och jag vet inte vad dra ned oss alla i skiten. Vi mâste absolut get rid of those southern parts, that's all".
Jaa. That's all.
- Och vad sa du?
- Jag tittade ât ett annat hâll, vad kan man säga.
Ja. Vad kan man säga.
2 commentaires:
Om man nu ska drista sig till att generalisera så är min klara uppfattning efter att ha bott i landet i halvtannat är att den nationella rättframheten i Nederländerna ofta inte är på gränsen till plump utan helt enkelt över den.
Ja plumpt, det är väl i vart fall precis vad vi fâr kalla just detta! (Och generalisera fâr man absolut drista sig till, om det är i ärliga försök att formulera sig, det tycker i vart fall jag som själv var pâ vippen att göra det med att citera en kollega som sa: Det är väl konstigt att Belgarna är sâ enkla att ha och göra med och holländarna ofta lite mer... knepiga).
Enregistrer un commentaire