Genom en länk till en länk läste jag det här, Sofie Stridsman i Expressen, som skriver en ganska sund krönika om frâgan.
Dock mâste jag bara tillägga - och kanske kan det lugna nâgon stackars mamma eller pappa däruppe, vad vet jag - att jag själv, som invandrare i detta mindre lângssmala och betydligt större och resursfattigare land i liknande frâgor (i Paris finns dagisplats ât 4% av alla barn), har en helt annan syn pâ saken. Det vill säga: Debatt om att hämta eller lämna tidigt: What?
Var glad att du har en dagisplats öht. Har du möjlighet och/eller vilja att hämta tidigt, fine. Själv hämtar jag alltid vid stängning, 18.30, om jag ens kan hämta, annars hämtar en ung studentska i mitt ställe, som jag betalar för att göra det, vid samma sena tid. (Vi lämnar henne visserligen ganska sent, ofta vid tio, men hon är nu i en fas när hon ber om att sätta pâ sig skorna sâ snart hon gâtt upp sâ det lär snart bli ändring pâ det med).
Ett: Annat är inte möjligt i mitt liv och jag skiter därmed fullständigt i när andra föräldrar hämtar sina barn, vad som gäller är att se till att det fungerar och att Lillan har det bra.
Tvâ: Lillan stortrivs pâ dagis, är en ytterst sund liten tjej, äter sover och utvecklas bra, älskar att leka, älskar att läsa - är just nu med dagis pâ biblioteket - älskar sina kompisar pâ dagis, sina dagisfröknar, vi rabblar dem allesamman, alla namnen, varje kväll, som insomningsramsa, det bästa hon vet.
(Och jag tillägger förresten gärna att även om jag hade haft möjlighet att hämta tidigare sâ hade jag förmodligen inte gjort det, i vart fall inte var dag, dâ varje minut av tid till annat i mitt liv är ovärderlig - och "annat" kan här läsas dels som läsning eller roliga saker som att gâ och handla vilket tas upp i debatten - jag förstâr inte alls varför man hämtar sitt barn för att gâ och handla när det gâr fyrtio gânger snabbare att göra det utan och barnet under tiden har det mycket bättre pâ dagis).
Sâ. Phu. Nu ska jag âtergâ till att inte läsa nâgonting mer i frâgan och lâtsas som att liknande debatter inte fanns för att slippa skämmas över liknande inskränkthet (ja, sâ illa är det).
4 commentaires:
Hej, tack för ett annat perspektiv i debatten. Jag håller fullständigt med dig om det absurda i att prata om fint och fult när det gäller hämtningstider osv. Dock kan jag inte låta bli att dra paralleller till debatten om t.ex. jämställdhet, där ju vissa brukar hävda att vi inte ska klaga i Sverige eftersom vi minsann är ett av världens mest jämställda länder. Vi har i Sverige en väldigt väl utbyggd förskoleverksamhet och i jämförelse med många andra länder är den i toppklass, både vad det gäller tillgänglighet och pedagogisk kvalitét. Betyder det att vi ska nöja oss? Betyder det att den inte kan ha brister, inte kan bli bättre? Nej, hävdar jag bestämt! Det finns fortfarande många områden som behöver utvecklas inom svensk förskoleverksamhet, vi som är verksamma där har höga krav på oss och arbetar ständigt för att utveckla kvalitéten ur många perspektiv. Vi ser inte oss själva som främst "barnpassare" (vilket ju är fallet i många andra länder) utan är i många fall lärare med 3,5 års utbildning i ryggen och därför tycker jag att det är bra med debatter kring förskolans verksamhet, även om den redan är bra på många sätt.
Bra rutet.
Det är uppenbarligen ett väldigt stort socialt tryck i Sverige, det MORALISERAS så, man ska följa NORMEN. Jag har inte blivit medveten om detta förrän jag började betrakta landet utifrån.
Men oj vad jag tänkte på det när jag var på vift förra helgen och träffade på flera par som lämnat ifrån sig ett litet barn till en mormor eller farmor för att helt enkelt åka på vuxenutflykt. EN HEL DAG.
I jämförelse med portugiska barn upplever jag svenska barn som mycket mammaochpapabundna, mycket blygare för vuxna de inte känner. Det har förstås med det här att göra, med hur stor ens tidiga krets blir.
Men vad jag förstår tillåter inte svenska barnomsorgsregler att man handlar innan man hämtar på dagis, eftersom dagis är till för att man ska kunna arbeta, inte för att underlätta ens liv rent allmänt. Runt det skulle jag kunna dra igång en lång diskussion om varför man inte har rätt att betala extra ur egen ficka för att få tillgång till en halvtimme extra av den annars skattesubventionerade tjänsten.
S - DET hâller jag absolut med om – dvs, att man alltid kan bli bättre. Av din kommentar förstâr jag ”man” som barnomsorgen, men som jag förstâtt det hela handlar debatten ytterst lite om just detta?
Jag har själv turen att ha ett otroligt bra dagis för just min Lilla – och med pedagoger som, likt du, inte ser sig som barnpassare men oj sâ mycket mer och jag är dem enormt tacksam för den fina uppmärksamhet och tid de skänker min tvââring.
Och där närmar vi kanske oss lite där skon, för mig, verkligen klämmer: För mig är det inte ett ”nedbyte” för min lilla att vara pâ dagis, faktiskt ofta snarare tvärtom.
I kommentarfältet till artikeln jag länkar till läser jag bl a: ”och tänk alla ni hemska som lâter era barn vara länge pâ dagis: ni kommer vara de föräldrar som inte har en bra relation till era barn, ni kommer sitta där ensamma pâ äldreboendet”. Oj oj. Tänk om det vore sâ enkelt att en bra relation endast är = mycket tid tillsammans. Jag är fullkomligt övertygad om att jag och min dotter kommer ha en jättebra relation – och finge vi nu inte det där lângt bort i framtiden, sâ inte beror det dâ pâ att hon nu har lânga dagar pâ dagis!
Annannan - jag funderade vidare pâ frâgan under kvällen, och faktum är att det är Normen som sâ absolut skall respekteras som moraliseras - och aldrig relativiseras - som är kärnan till det som irriterar mig. Och tänkte vidare pâ att det som ses "problematiskt" här är norm, dvs än gâr Lillan pâ dagis, men om ett halvâr börjar hon Ecole maternelle, första ledet i skolan, och där FÂR jag inte hämta förräns tidigast 16.45, sâ är det med det och de ska vara där senast 8.40. Nâgot som anses vara horribla "heltidsarbetsdagar för barn" i Sverige.
Sedan har du rätt i att barnomsorgsregler är olika - och här betalar jag ocksâ oj sâ mycket mer för dagis (dock ingenting fÖr "förskolan", endast för tid mellan 18 och 18.30). Sâ jag kanske anser att jag kan ta mig rätten till att handla pâ väg till hämtning? Även jag skulle här kunna dra igâng ännu en diskussion, men det fâr vara (för denna gâng :-)).
Annars tänker jag som du - ju fler vuxna Lillan kan ty sig till och känna sig trygg med, desto bättre (en inställning som kanske har sina grunder i min obsession av min egen dödlighet).
Ja, jag håller med, debatten har fått ett väldigt märkligt fokus (t.ex. att det skulle vara öppettiderna som skulle vara det enda problemet istället den starka normen kring tiderna man har sina barn i förskolan). Och jag håller verkligen med om att förskolan är BRA för barnen (bättre att handla innan man hämtar osv.). Kanske hänger tidshetsen ihop med föreställningen att det bara vore barnpassning eller förvaring? Även om folk vet rent intellektuellt att förskolan är något annat idag verkar det vara svårt att "tänka om".
Och de där reglerna om att man bara får ha barnen på förskolan under tiden man jobbar och tar sig till och från jobbet är också helt sjuka. Tack och lov har vi det inte så i Stockholm.
Enregistrer un commentaire