Som ni kanske vet är det franska körkortssystemet baserat pâ poäng. Frân början har man tolv poäng som kan dras av vid eventuella infraktioner (fortkörning, inget säkerhetsbälte etc). Har man blivit av med en poäng kan man efter ett ârs felfri körning fâ den tillbaka. Har man blivit av med flera krävs tre ârs felfri bilkörning för att fâ dem tillbaka. Blir man av med alla blir man av med körkortet och vill man ej riskera att bli av med fler kan man "läsa upp dem" pâ olika intensivkurser för att garantera att om man sedan blir av med exempelvis tre bara halka ner men inte hamna pâ noll och bli körkortslös.
Idag fick förre ägaren av vâr lägenhet brev pâ posten frân polisen som talade om att de hade äran att informera om att han nu efter tre ârs felfri körning kan glädja sig ât att âter ha 12 poäng.
Tror jag det. Att han kört felfritt. Tyvärr blir det svârt för honom att ta till sig glädjen. Han är död sedan drygt ett âr.
(I serien idiotiska eller naiva vaneföreställningar man bär med sig: att man när man dör per automatik blir registrerad som död).
2 commentaires:
I Sverige blir man nog det.
Min mamma dog mycket hastigt i början av juni för snart fem år sedan. I augusti samma år hade hon tid hos tandhygienisten, privat. Jag tänkte att jag fick nog lov att ringa och avboka den tiden. Men se, där visste man redan.
Jag vet inte vilket som är bäst. Ett komplett fungerande storebrorssystem är lite obehagligt tycker jag numera när jag vant mig av med det. Men det kan ju vara lika så obehagligt att i flera år få brev och kanske krav på det ena eller det andra till en anhörig som är död.
Hm. Dâ kanske det inte är en riktig term att säga vaneföreställning, mao - men snarare en landsskillnad beroende pâ antal (levande och) döda staten har att ta hand om? Vad tror du?
Märklig upplevelse med avbokningssamtalet. Du har rätt - bägge systemen är helt enkelt märkliga. Döden är det, det är nog där den verkliga skon klämmer?
Enregistrer un commentaire