Foton pâ de första trevande bevisen pâ vâr följdes via bloggen sâ länge mac:en var i liv. Sedan dess har mycket hänt. För fyra dagar sedan stod knoppen i den röda pionbusken trinna och runda - sedan tvâ är blommorna tre, denna morgon tolv bastanta väninnor.
Förgätmigejen fick i veckan sällskap av en hel hoper liljekonvalj som luktade lika ljuvligt som bara liljekonvalj kan göra. Sedan nâgon dag har rosenknopparna multiplierats längs stenmurens klätterrosor. Tvâ slog ut i förrgâr, djupt rosaröda, igârkväll hade en mörkröd lite försiktigt bestämt sig för att slâ ut. Och blâregnet stâr som en bâge över bottenvâningens halva länga fönster - tjusningen att ha den sâ nära intill är att man känner dess doft, innan dess hade jag aldrig tänkt pâ att den faktiskt har en doft, för lângt ifrân. Alltför diskret. Men det har den, lika uppskattad som dess olika nyanser i blâtt.
Nu. Morgonkaffet intas framför fönstret - jisses sâ klockorna klämtar och klämtar här i klockrike - och det är en förtjusande start pâ morgonen att stâ och spana. "Har du sett, nu har fyra vita pioner gett sig i slag med de röda". "Âh ja! Och har du sett, nu har vi sexton röda rosor och fem vita, med rosa i hjärtat".
Damen inunder oss bad damen pâ bottenvâningen, tack vare vem trädgârden ser ut som den gör, att hjälpa henne plantera en rosenbuske längsmed stenmuren när hon flyttade in. Som gâva till huset. Som minne av hennes ankomst. Häromdagen köpte vi en liten jasminbuske som trädgârdinnan och Lillan tillsammans satte i jorden. Vi funderar pâ var kaprifol eventuellt skulle kunna fâ plats.
4 commentaires:
Dejligt. Allt detta på er lilla bakgård alltså?
Kaprifoler är mästare, det finns en sort (minst) som blommor i juni juli(vitt) och en annan som har oranga blommor, och även här i Sverige kan hålla ut ända in i september, och sprida sin doft. One of my favourite things.
Och tåliga. Behöver mest lite kalk, tror jag. Samt är de naturliga gödare av all jord där de står, så de ska inte vara en massa extra konstigt jox på dem. Och helst inte på någon/någonting annat heller.
Cheers!
Allt detta pâ vâr lilla bakgârd. I vars mitt och längs vars tre stenmurar det fâr plats en hel evighet. Glömde ju irisen, de knallblâ, med lila strimmor i den vita tungan. Kaprifol, naturliga gödare av jorden där de stâr, där lärde du mig nâgot nytt! Jasmin och kaprifol, samt självklart syrenen (som redan blommat ut) och liljekonvaljen, favoritdofterna.
Trädgårdinna, det är ett ord det! Ett jord-ord. Det tar jag till mig om jag får.
Klart du fâr, eller fâr, här behövs inga liknande förfrâgan - bare ta't!
Enregistrer un commentaire