Heltidsmor? Tackar som frâgar, men: Nej.

Eller snarare: Hur söt hon än är när hon (inte) sover, hur charmerande det än är att höra "r:en" komma allt oftare, allt tydligare; hur roligt det än är att studera henne pâ nära hâll upptäckandes ena blomman, andra jordhögen, etc etc efter den andra - efter tvâ heldagar är jag helt slut och frâgar ivrigt allmänheten: "Om hon inte kan gâ till dagis imorgon, är det nâgon vuxen som vill ta över och leka...? Nâgon? Nâgon?!"