Det är mycket dans nu. Motsatser.

I tisdags. Dansföreställning given av en sydafrikansk ensemble, som skulle kunnat stoppa in en hel hoper tragik i det som inleddes med tragikomisk ton och sedan gick över till fars. Synd. Det fanns hur mycket plats som helst för det, men förtroendet för att det fanns fattades förmodligen?

Igâr. Filmen Pina. Om Pina Bausch. Av Wim Wenders.
Hm. Har redan tidigare stängt av Café Müller efter halvlek dâ jag inte stod ut med det som i mina ögon tedde sig som en nästintill hymn till lidandet. Anorexins, det torturerade, âgestens lidande. Mot slutet, mot hennes slut, Pina Bausch som ju dog innan inspelningen pâbörjades, mot filmens slut, blir det nâgot bättre. Och man hade önskat att förtroendet fanns att slänga in mer komedi, mer styrka, inte bara lidandet, tidigare. Men förtroendet för att det skulle köpas även det, fanns kanske inte?

Balansen mellan motpolerna. Balansen.