Morgonfundering, 1.

Det är ju tur man är olika. Tänkte jag, när jag steg in i badrummet och sâg vâra nya ekhyllor där allt (lakan, handdukar, tyg) nu ligger perfekt vikt i fina smâ högar, som det gör skönt i själen att se pâ. Fint vikta lakan att vila ögonen pâ är vackert som allt annat nâgon lagt ned omsorg pâ att fâ till.

Jag är fullständigt okapabel att vika liknande högar. Man fâr inse sina brister och jag inser min: hur mycket jag än koncentrerar mig, anstränger mig, är jag, bokstavligen, inte kapabel att fâ till ett fint vikt hörn. Samma sak med kläder. "Du kan väl lägga iordning i dina t-shirt-högar". Eh. Vâgar ej säga hur mânga minuter jag lagt ned pâ att lägga i dem i deras nuvarande ordning.

Vika högar och ställa saker i ett skâp. Igâr "gjorde vi i ordning i köksskâpen tillsammans", efter att jag gjort det pâ egen hand dessförinnan. När jag gjort det fattades tre kvadratmeter för att fâ in allt. När "vi" gjort det hade vi helt plötsligt en över. Jojo. "Och lova mig nu att du Försöker fasthâlla denna ordningen". "Klart!". "Klart ja... normalt sett hittar man en vecka senare plastbyttorna bland tallrikarna, en skâl pâ en stor tallrik ställd pâ en liten assiett". "Haha...". Han har ju förstâs rätt.

Sâ det är ju tur man är olika, eller kompletterandes. Jag är bra pâ: 1) grovjobbet - dra igâng projektet. Där är jag jäkligt drivande och räkna med mig med att fâ ut en hylla pâ nolltid. Räkna dock inte med mig att fâ in en ny. Skaffa en ny, ja. Fâ upp den, nej. 2) Finliret. När sâ väl alla högar redan ligger där fina sâ kommer jag gärna in och sätter upp en liten bild vid dess sida, ett doftljus som fâr rummet att lukta gott. Snittblommor i vaser, that's me (med eller utan högar...).

Maken är dock bara bra pâ vikande och iordningsställande om jag först "ställt iordning", dvs kört grovjobbet. Sâ jag antar att det jag anser pedans frân hans sida faktiskt är hans finlir. Och att jag fâr finna mig i att mitt ordningsställande bara är, just det, del i det jag är bra pâ - grovjobbet - och att jag därför inte skall ägna alltför mycket tid pâ det (in med allt, men strunt i att fundera alltför mycket över i vilken ordning dâ den ändâ mâste göras om).

Annars är han egentligen likadan. Igâr kom vi fram till att dörrkarmarna skulle av. Att vi sedan skulle spackla över "hâlen" och ha endast slätt, vitt, runt om. Han fick av dem pâ en halv röd. Sen fann jag honom spacklandes och frâgade försiktigt - Du... Att du inte täckt över helt däruppe, beror det pâ a) att du glömt, b) att du inte lyckats (pga tâlamodsbrist)? Svar: Ingetdera, jag vill i nuläget bara kunna se ungefär hur det kommer se ut när det är vitt överallt. Finliret (vikandet) fâr mâlaren ta imorgon.

Slutsatser:
1. Man fâr välja sina grovjobb och sina finlir (som man väljer sina krig).
2. Maken har bättre koll än undertecknad pâ var lägga krutet och var inte lägga det.
3. Här skall bli bättring!