Jisses. Alla dessa papper. Alla dessa högar. Alla dessa askar, fyllda till bredden med sânt som ej kan slängas.
Sedan ett âr tillbaka, cirkus, har jag ändrat form. Tidigare spara allt. Nu slänga allt. Fâr nästan hâlla mig hârt för att inte slänga just allt.
Intressant hur mycket som var ovärderligt dâ nu kan slängas med lätthet. Intressant samtidigt hur mycket som var ovärderligt fortfarande är det. Studentkort. Latinanteckningar. Mitt första franska checkhäfte. Amen hallâ nostalginisse. Jaa. Oh ja.
Därför hâller jag mig hârt för jag är glad att jag dâ var mindre för att slänga. Det ger stöd till minnet och jag är just nu tillbaka kring nittonhundranittioâtta. Det var en mycket fin tid.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire