Forutom att har fattas accenter och diverse bokstaver nar man bloggar fran en telefon, sa ser ni snabbt att manga i denna region, som konduktoren pa detta tag, struntar blankt i om propositionen "a" + bestamd artikel i maskulin form "le" normalt sett bildar formen "au".
1 pa fem konduktorer ropar ut att vi snart anlander AU Mans.
4 pa fem ropar att det ar a le Mans vi kommer till, och det gor ont i mina korrupta oron.
I nasta sekund kan man bara le.
Comme quoi : allt ar relativt, tom de allra benhardaste grammatiska régler.
Mao. Jag ar pa vag, bort, ut. Hem forst lordag kvall och det kanns att det var langesedan.
Forutom detta har jag tva uttalanden att gora:
1. Jag avskyr folk som talar i telefon pa tag som om de ar hemma i sitt vardagsrum.
2. Lika mycket avskyr jag dessa tanter - det finns Alltid en tant - som pa samma satt som ovan namnda talar med hog rost och stor absolut alla och i vart fall mig, fullkomligt skriker nar de oberort inleder konversationer som oftast inom kort blir monologer, med de 3 manniskor som sitter narmst.
Som nu. Jag skulle kunna strypa henne. "Jag ar en riktig rackare forstar ni. Jag trivs med att vara en riktig rackare. Och han dar, den dar unge killen darborta... Hans jeans. Ar det sana dar "taille basse", lag midja, eller? Jaha ja. Snyggt...jasa ni skrattar ni? Jaha".
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire