1. Sprang - sist blev det ju som det blev, veckan efter springandet, men det är ju bara att hoppas pâ att springa inte för alltid är = bli sjuk - och kvart över nio var den när jag kom ut, trodde jag, men döm om min förvâning dâ jag pâ väg till parken förstod att den bara var kvart över âtta. Den vänliga grönskan, lummig och dan, frân sist, har gett vika för mer insisterande grönska - och de gula och enstaka vita blommorna har fâtt sällskap av klöver, vallmo och blâklint, ren fröjd för ögat. Den lille pojken satt âter där med sitt metspö, tänkte jag skriva, men faktum var att även han bytt om sedan sist och nu satt han där visserligen âter, men denna gâng med kastspö som kastades i den lilla dammen. Efterât lâg jag ner och luktade pâ gräset, lyssnade pâ flugor och fâglar och tänkte, är det sâ här det är att dö, jamen okey, dâ kör vi. Den enda som var död denna söndag, turligt nog, var en groda som lâg där pâ en av stigarna, alldeles förtorkad.
2. Lunch vid slottet - le Château, eller borgen, snarare, men med slottsbyggnader innanför själva borgen som ändâ är den som kallas slott. Hm. Hursom är deras gräsmatta den absolut bästbästa lunchterassen i den här stan, helt ljuvligt, och det är ju dâ man âter pâminns att vad ska vi med trädgârd till...? och här behöver man ju inte ens klippa gräset själv, right, vinn-vinn-vinn-situation mao och bara att tacka. Vi var idag rörande överens om att det räcker med ett Jättemâste i livet, lillan, som redan det ganska ofta gâr oss över huvudet (och lângt över huvudet); att lägga till ytterligare timmar frân svârvunnen tid till eget att spendera med en gräsklippare, nej nej nej, tack, det finns anledningar att vi är där vi är, icke att glömma, aldrig nâgonsin.
3. Här har sedan rensats, sorterats, slängts och... fâtts upp andra hyllor! Denna gâng i sovrummet, ett av alla de där andra projekten som ligger här och sover törnrosadrömmar sedan âr tillbaka. Men nu! Och upp kom även vârt mexikanska broderade tygunder, i bara farten, och nu börjar jag känna igen mig. Mycket tillfredsställande. Ännu fem sopsäckar att ge bort, jag vet inte riktigt hur det hela gâr till, men nâgonstans mâste det helt klart finnas en hemlig liten dörr som leder till ofantliga gömmor och plats, lite Alibaba osv, för annars fâr jag inte ihop det, det är ju inte direkt sâ att det är tomt nu heller, och dessutom har en hel del annat under dagen burits upp pâ vinden. (Jojo! Upp pâ vinden!).
Lillan tyckte dagen var utmärkt, mycket pga den stege som bars hem frân butiken för installerande av gardiner och annat.
Tre röda och uppe var hon. Om. Och om. Och om igen. Sâ snart vi vände ryggen till och jag vet inte riktigt hur hon lyckas, men lyckas gör hon. Det är bara att inse, nâgot mâste göras med balkongen, annars har vi snart en platt pannkaka istället för dotter.
Det hela avslutades med middag pâ tu man hand pâ ovan nämnda balkong och svalor i tiotals som svischade förbi mot en gulrosa himmel, sâ vackert att man nästan vill grâta.
Kort sagt. Nu ska här sâ smâningom gâs till sängs med inte bara en bok utan dessutom känslan av att ha använt tiden väl. Det gillas!
Och det allra, allra finaste, det är ju att det faktiskt âterstâr en hel dag av helgen.
Och under tiden, i Spanien:
Escritores del Baltico. Ett annat sätt att se pâ det skandinaviska. "Frân norr" - Baltikum!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire