Dagens humör och sysselsättningar

Ja här sitter sâ jag och är rastlös. Aldrig lär man sig. Knappt har vi bestämt oss, igen, att vi absolut ska bo där vi bor, förrns det dyker upp nâgot att âka och kika pâ. Jag hade tom glömt det, tills det att jag för en kvart sedan blev uppringd av en agent immobilier hos vilken jag lämnat meddelande att jag ville ha mer utförliga upplysningar om ett hus jag sett ett intressant foto pâ. Förhoppningsvis kan vi fâ se det redan ikväll, mer om det sâ smâningom. Jag börjar misstänka att en hobbyverksamhet hâller pâ att utvecklas i mitt inre. Men varför inte? En hobby är väl inte bättre än en annan? Alltid trevligt att fundera över hur ens liv skulle kunna se ut, och, icke att underskatta, oftast inse att det ser väldigt tillfredsställande ut som det är.

Skulle ocksâ kunna vara som sâ att jag har ett videoprojektorsöga som observerar mig och därför influerar mig.

Ja! det har jag. Leva i en film, hehe.

För övrigt blev jag mycket glad av Bengts kommentar ang. kommande Frida-utställning i Wien, (och i Wien, dessutom, av alla fina platser). Ser fram emot vidare information. Han skrev ocksâ om det han skrivit om Le Clezio's Diego et Frida (se nedan i kommentarsfält, med länk!). Nämnde själv Hayden Herrera's förträffliga Frida-biografi, som är en fröjd för ens inre. Och blev av allt detta allmänt upprymd, som alltid när man pâminns om sânt som betytt och betyder sâ himmelens mycket. Att bli pâmind av det, mitt bland allt det övriga, gör gott.

Slängde i samma veva ögat till vänster. Och se.

Sida vid sida. Le Clézio (till vänster), Herrera (till höger). Cirkus en meter frân där jag sitter och upptäckte Bengts kommentar. Det kallar jag sammanstrâlande. Jag tror inte helt pâ endast tillfälligheter.

Fridas efterlämnade brev och skrifter är bland det mest rakryggade jag läst. Tvâ kvinnor jag läst har skänkt det intrycket. Nej, tre. Frida, Etty Hillesum, samt Lou Andreas-Salomé.

Som gör att man fâr stimulans och ork att ständigt sträva efter att bli bättre.

Och ser för den delen i skrivandets stund att Lou ligger under en annan här pâ skrivbordet intill mig.

När jag nu ändâ hâller pâ kan jag ju ocksâ lâta er se redan nämnda hyllor alldeles i verkligheten.

Brädorna till höger alltsâ. Vars bröder och systrar redan syns i bakgrunden -  och vars framtida innehâll, delvis, syns i högar, högar och välta högar.