Âh, vad länge sedan det var jag läste nâgot liknande.
Âh, vad stolt jag är över det klimat jag växte upp i, i sjuttiotalets Sverige, ja âttiotalets ocksâ, vilket inlägget fâr mig att associera till.
Där chanserna skulle vara lika för alla.
Där man välkomnade sâ gott det gick, de invandrande.
Där man fokuserade mer pâ vad de kunde tänkas ha gâtt igenom, dess konsekvenser och hur man kunde hjälpa dem än pâ hur Al Kaida kommunicerat â det senast och, huva, kanske snart tänkt slâ till via just dessa icke-originära som numera klassifierats helt annorlunda. Med mindre rädsla.
Ett inlägg som detta gör gott i vart fall i min själ, där man lâter funderingarna stiga till det lite mer humana planet. Där det inte är muslimer kontra icke-muslimer. Där det inte är terrorister kontra ängsliga västerländare.
Där det handlar om människor. En helt annan angle d'attaque. Vinkeln.
Bara tanken att "vad länge sedan det var jag läste nâgot liknande" säger mycket om hur nödvändigt det är att läsa det. Att inte glömma bort den biten inom oss.
Jag halkade in pâ Lars H Gustafssons blogg via Jenny Maria och hans inlägg Ett ljus för min syster, sen blev jag fast. Ni finner honom hädanefter i högerspalten.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire