Hur göra hallelujamoment ocksâ dagtid?

En söndagspromenad i rask takt är att lägga till minnena - eller framtidsplanerna.
Anpassar man inte tempot och tillvaron till den Lilla, fullkomligt, kan man ägna den ât fullkomlig frustration - var slutsatsen igârkväll. Vi ägnade femtio meter längs älven en timma, istället för hela promenaden samma tid. Anpassa sig mâste man, sâ är det bara, fin stund blev även det, visst, men roligt är det inte alltid.

Morgonstunder, som denna alltför tidiga, inleds med "tittuuuuut". Den som känner mig vet att sömnbehovet är stort. Tvâ och en halv timma senare, efter att den Lilla sedan en timma visar tâlamod som en ärta och blir galen för att hon inte fâr upp locket pâ ett memospel hon är för liten föratt spela, sedan galen för att hon inte fâr ner bitarna i deras fack, sedan för att hon inte fâr ihop legobitarna, sedan lycklig endast när hon fâr upp skâpsdörren till porslinet och leker med koppar hon inte fâr leka med. Dâ har jag lust att gâ ut genom dörren och komma tillbaka mot kvällningen.

Hej.